En mental tränare kompletterar sjukvården
Som nyutbildad mental tränare har jag med stort intresse följt nyans serie om psykisk ohälsa bland unga. Vi tycks vara på det klara med att det ökar och också orsakerna. Vi tar det här problemet på allvar, vi söker lösningar och vi är rörande överens om att något måste göras nu. Det tycks som att ställda diagnoser ökar vilket ju leder till att individer också får rätt sorts hjälp oftare.
Vid sidan om det ökar oro och ångest hos unga. Kanske man här kan svänga på kakan, samhället och världen är i gungning och då är det naturligt och ”normalt” att reagera som individ på olika sätt.
Att då skriva ”psykisk ohälsa” i pannan på en ung människa gör saken möjligen bara värre, man döljer, förtränger, håller ut, sopar under mattan, vilket i sin tur kan leda till att oron och ångesten ökar. Här är det bra att jobba med självbild, förhållningssätt, attityder, invanda tankemönster,känslor, individens behov och den inre motivationen, bara några exempel på vad en mental tränare gör.
Med individanpassade verktyg lotsas individen till stärkt självkänsla, inre lugn, balans i vardagen, livsglädje och ökad inre motivation.
Jag, och säkert flera med mig vill dra strån till stacken ”ungas psykiska välbefinnande” . Mental tränare är ett bra komplement till sjukvården och förhoppningen är att man inom psykiatrin, skola, förskola och hemmet ska se en mental tränare som en självklar och bra resurs i allas vår strävan till psykisk hälsa.
Marlene Lindbäck
