En frisk fläkt för Östersjön
En av nutidens paradoxer är att god hygien och intensiv livsmedelsproduktion har hjälpt oss att utrota en rad sjukdomar och föda miljarder människor världen över, samtidigt som dessa framsteg har krävt ett högt pris – de har skadat våra hav.
Östersjön är ett av världens mest förorenade hav. Gödselavrinning från jordbruk och spillvatten från dåliga avloppsreningssystem utgör en dödlig kombination som kväver livet i havet. Avfall och läkemedel bidrar till den negativa balansen. Östersjön är nu till 97 procent drabbat av eutrofiering, och mer än 10 procent av havet befinner sig i den sämsta statuskategorin.
Icke-statliga organisationer slår larm om en drastisk minskning av den biologiska mångfalden och oåterkalleliga skador i Östersjön.
Omfattande EU-lagstiftning har antagits för att återställa balansen: bland annat bestämmelser om kväveutsläpp i vatten inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och en hållbar fiskeriförvaltning inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Dessutom kommer nya EU-strategier och handlingsplaner, såsom den gröna given, att bidra ytterligare till att minska trycket på havet.
Dessa ambitiösa mål måste och kan uppnås – vi har fortfarande makten att vända trenden. Det har skett stora förbättringar under de senaste årtiondena, i takt med att kapaciteten för att rena avloppsvatten har ökat och man har fått avrinningen från jordbruket under kontroll. Vår kunskap om orsakerna till och lösningarna på dessa problem ökar även hela tiden.
I Finland behöver mer göras för att hejda framför allt fosfatutsläppen från jordbruket. Det är positivt att Finland redan i hög grad bidrar till arbetet genom bland annat följande forskningsprojekt som samfinansieras av EU och som ger imponerande resultat: NutriTrade-projektet minskar övergödningen med hjälp av ett banbrytande system för handel med näringsämnen i Centrala Östersjön och SuMaNu-projektet säkerställer att forskning inom miljömässig hållbarhet på jordbruksområdet faktiskt når beslutsfattare och påverkar den framtida politiken. Waterchain-projektet hjälper i sin tur till att minska tillflödena av näringsämnen och farliga ämnen från alla typer av landbaserade källor.
Ett EU-finansierat lärlingsprogram svarar på utmaningen avseende generationsväxling inom småskaligt kust- och inlandsfiske. Programmet lockar unga till yrkesfiske och ger dem samtidigt praktisk utbildning på arbetsplatsen när det gäller hållbara fiske- och förädlingsmetoder via ett nätverk av mer erfarna yrkesfiskare. Projektet syftar till att garantera friska fiskbestånd och ett utbud av lokala fiskprodukter som kan möta konsumentefterfrågan.
Lösningarna på problemen i Östersjön måste hittas här – i länderna längs Östersjökusten. De gemensamma målen måste vara minskad förorening och nedskräpning, ett hållbart fiske och en gemensam strategi för utvinningsindustrin.
Organisationer som Baltfish, Helcom och rådgivande nämnden för Östersjön gör allt de kan för att säkerställa ett rent, friskt och produktivt hav. Deras ansträngningar räcker dock inte till. EU bidrar bland annat genom den gröna given, strategin för biologisk mångfald 2030 och strategin från jord till bord till att uppnå dessa mål. Men nya nationella åtaganden behövs också.
Den 28 september stod jag värd för en Östersjökonferens på hög nivå; dels för att öka de lokala åtagandena, dels för att försöka lösa ovannämnda problem. Fiskeri-, jordbruks- och miljöministrarna i de berörda medlemsländerna gick med i mitt upprop för att agera nu, så att Östersjön kan bli ett rent och friskt hav. Konferensen samlade även berörda parter för att diskutera och föreslå innovativa lösningar på de problem som delas av medlemsländerna och kustsamhällena runt Östersjön.
Jag välkomnar Finlands offentliga åtagande. Östersjön är vårt hav (#Our Baltic) och det förtjänar skydd, omsorg och handling. Framtida generationer förtjänar dessutom ett friskt hav. Det är dags att handla nu!
