SÖK
MENY
Det nya ledarskapet
Obama, Reinfeldt och Viveka Eriksson – vad har de gemensamt? Jo de gick alla till val under samma baner!
Vilket då? Jo förändring eller ”change/de nya moderaterna/nytt ledarskap”. Men där tar likheten slut och istället tycks Sahlin nu vara lantrådets förebild. Hurså?
Jo, Obama/Reinfeldt hade klara visioner, de visste vad de ville och fick väljarnas förtroende att göra det. Därefter har de som mantran upprepat sitt budskap och berättat om sitt handlingsprogram samt öppet och tydligt börjat förverkliga det.
I opposition gick liberalerna till hårt angrepp mot den C-ledda landskapsregeringen för svagt ledarskap. I valkampen koncentrerade man sig på ”nytt ledarskap” och ”inget skatteövertagande”. Men vad skulle det nya ledarskapet innebära? Inget sades och ingen vet. Var och en må dra sina egna slutsatser av vad som hittills ”levererats”.
Efter valsegern knöt Eriksson omedelbart bunkalag med antagonisten Nordlund och bildade regering med det tidigare så föraktade C-partiet. Än sedan då? Det är ju politik! Javisst! Men kan någon föreställa sig Reinfeldt göra samma med Sahlin? För Viveka Eriksson tycks makten vara rättesnöret. Men i likhet med Sahlin kan hon inte redogöra för vad hon tänker göra med makten. Det är makten som är själva essensen! Och resultatet?
Jo, den från valet så besvärande bristen på visioner har blivit akut och kravet på ”nytt ledarskap” har gömts djupt ner i understa skrivbordslådan.
Jämfört med Obama/Reinfeldt: hurudan ledare har Åland då fått? En synlig, frimodig ledare som öppet och säkert med hela handen visar ”folket” färdriktningen samt som med klara besked och riktlinjer får sina ”generaler och allt fotfolk” att följa ”mot framtidens segrar”, som en annan potentat lär ha sagt? Som tar ansvar för alla tusen landskapsanställda och i vars hägn de känner stolthet, arbetsglädje och motivation?
Hur uppfattar Näringsavdelningens personal det? ÅHS:s personal? Vägunderhållningsavdelningens personal? Sjötrafikenhetens personal? Ålands Landsbygdscentrum? Museibyrån och alla, alla andra?
Eller gömmer sig lantrådet bakom stängda dörrar och röda lampor? Oförmögen att lita på sin personal och utan förmåga att delegera, hopplöst förlorad i detaljer och petitesser utan att kunna se de stora riktlinjerna, svartsjukt bevakande sitt revir och sin ställning.
Ja inte vet jag. Men det vi nu ser är det politiska ledarskapets kollaps!
Det är inte fråga om behandlingen av en enskild gammal trotjänare eller ens om sakfrågan. Det är fråga om ledarskap! Ledarskap kan man inte lära sig. Ledarskap kan man inte fejka. Antingen har man det eller så har man det inte!
Skall Viking riskera passageraravgift – eller skall man locka in landskapet i en omöjlig process – eller har verkligen Skarven tillräckligt stora brister? Insatserna börjar bli höga nu!
Och i bakgrunden stiger röken från Finströms förödda ekonomi mot skyn!
Johan Dahlman
