Den liberala politiken saknar trovärdighet
Liberalerna i lagtinget kräver större inbesparingar än regeringen föreslår. Redan i januari detta år skriver liberalerna att flera och större strukturella förändringar måste göras. Samtidigt kritiserar man slopandet av indexjusteringen av studielån för år 2013, begränsningarna av rätten till sjukdomskostnadsavdrag och höjningen av självrisken för reseavdraget. Samma sak upprepade liberalerna när lagtinget antog den första tilläggsbudgeten för 2013 i slutet av april. Liberalerna ville också i det sammanhanget strama åt landskapets ekonomi ytterligare. Det betyder antagligen att liberalerna vill minska antalet anställda inom landskapsförvaltningen.Några konkreta förslag har inte liberalerna lagt utan man vill att regeringen ska göra det man önskar.
I diskussionerna om landskapets ekonomi har liberalerna kraftigt kritiserat socialdemokraterna för att vi varit med om att sjukdomskostnadsavdraget måste förändras. Liberalerna har populistiskt framställt sig som försvarare av sjukdomskostnadsavdraget. På en direkt fråga till Mats Perämaa hur de tänker göra med sjukdomskostnadsavdraget om de kommer till makten efter nästa val, fick vi veta att liberalerna vill ändra sjukdomskostnadsavdraget så att det anpassas till dem som har det största behovet av avdraget.
Gomorron yxskaft kan man säga, eftersom det är just vad regeringen gjort och fortsätter att göra.
Med andra ord är inte liberalerna villiga att återinföra det obegränsade sjukdomskostnadsavdrag som fanns före valet 2011. Inte har de heller något konkret förslag till hur avdraget kan göras mera socialt rättvist. Förslaget att öka självriskandelen för resekostnadsavdraget samt införa avdragsmöjligheter för arbetsresor med kollektivtrafik är framför allt ett sätt att minska koldioxidutsläppen. Det är tydligen liberalerna också emot. Har de något annat förslag? Nej de vill spara mera men på vad vill de inte säga. De försöker invagga väljarna i tron att de både kan spara och och bevara alla avdrag intakta.
Liberalernas lagtingspolitik saknar trovärdighet. Man vill spara mer än regeringen samtidigt som man ger sken av att vara emot de beslut som gjorts i fråga om avdragsmöjligheterna i kommunalbeskattningen. Det går som sagt inte att äta kakan och ha den kvar.
Avdragens storlek påverkar i sin tur den kommunala ekonomin. Ju större avdrag desto sämre för kommunernas ekonomi.
Liberalernas politik i Mariehamn har en stark nyliberal framtoning. Det socialliberala partiet i staden finns det mycket lite kvar av. Man är beredd att sälja till och med stadens värdefulla fritidsområde på Möckelö, man vill upphäva i K-märkningar och man är beredd att pruta på de pedagogiska förutsättningarna i Övernäs för att slippa höja skatten. Man talar om vikten av kollektivtrafik i staden. Man är med på att ställa upp koldioxidmål. Men det ser illa ut för kollektivtrafiken och koldioxidmålen. Sämre trafik, dyrare trafik och mera koldioxidutsläpp.
Stadsborna vill nåt annat. Mariehamn är värd en varsammare politik som slår vakt om mänskor och miljön. Jag längtar tillbaka till den tiden då socialdemokrater och liberaler gjorde gemensam sak för stadens bästa. Var finns det socialliberala partiet i staden ?
Barbro Sundback (S)
