Demokrati eller personstyre i Mariehamn?
NÅ bygger på ledarplats en teori att två personer, Petri och Sara, är mer eller mindre ensamma avgör stadens öde. En liten genomgång av styrkeförhållandena i fullmäktige kan behövas. Moderater och socialdemokrater har 7 platser vardera, liberalerna har 6 platser, C, ÅF och Ob har tillsammans 7 platser. De senare har också visat gemensam front i flera frågor, bl a har de utdömt ”majoriteten” Soc M lib för dåliga beslut. Alltså, ingen grupp har egen majoritet. Till saken hör att stadsstyrelsens ordförande vid stadsstyrelsevalet stöddes av 20 fullmäktigemedlemmar, demokratiskt så det förslår.
I stadsstyrelsen sitter åtta personer, två från respektive ovannämnd grupp. Det innebär att Petri tillsammans med den andra moderata representanten utgör två av åtta. Alltså saknar Petri demokratiska resurser att leverera NÅ’s önskningar. Samma gäller Sara, dock så att om Petri är på plats så saknar hon utslagsröst. Intressant är röstningen om en skärpning av infrastrukturnämndens budgetram i stadsstyrelsen: Där avgjorde Petri i ett tre mot tre läge, alltså med två nedlagda röster. I eftersnacket hette det att Petri körde över de övriga! Alla måste inse att stadsstyrelsen är ett kollektiv alla medlemmar har ett ansvar.
Det är också skäl att fundera på fullmäktiges roll, har de också delegerat sin makt till Petri och Sara? Fullmäktige är stadens högsta beslutande organ men får ingen kritik i NÅ’s funderingar? Vad är fullmäktiges ansvar och vad innebär ordföranderollen där? Det är fullmäktigegrupperna som ger stadsstyrelseledamöterna direktiv, det är alltså de som utövar politisk makt. Kanske det är så att fullmäktigeledamöterna är nöjda?
Stadens nuvarande problem är inte nya, de har byggts upp under mer än 20 år, säkert i en vilja att göra det bästa för staden när besluten fattades. De har aktualiserats av strukturella problem, typ minskade samfundsskatteintäkter och LR-andelar. Det är inte rätt att klandra en eller två personer och göra gällande att det hänt de två senaste åren.
De facto har steg tagits de senaste åren att reda upp situationen, t.ex. ett mycket starkt och ambitiöst personalprogram, rationalisering av kost och städfunktionen i staden, minskad busstrafik och försäljning av obehövlig egendom,. Tongångarna i kritiken av såväl den politiska ledningen som förvaltningen vid starten av dessa var lindrigt sagt mycket negativa. Förtätningen som också skulle inneburit besparingar pratades sönder.
Förklaringen till problemen är att vi inte lyckats finna en majoritet för en sammanhållen politik där man ger och tar och har en långsiktig ide om stadens utveckling att jobba med. Ingen av grupperingarna i fullmäktige kan diktera villkoren för de övriga, det borde stå klart för alla.
I en demokrati fattas besluten av majoriteten, är demokratin mogen accepterar den andra sidan besluten och medverkar i genomförandet. Det behövs i Mariehamnsfullmäktige 14 röster (av 27) för att ett förslag skall godkännas. Att hävda att enskilda personer styr staden är långt ifrån de demokratiska realiteterna.
Lennart Isaksson,
gruppledare, M.
