DELA

Därför röstade ÅLD med regeringssidan

Häromdagen hade vi ett ovanligt ärende i Lagtinget. Ett extra anslag. Dessutom var det en fråga om 45 miljoner euro. Det är mycket pengar.

Då framförde jag ungefär följande i Lagtinget:

I finansutskottet brukar vi ibland skoja om att det kan ju hända att någon läser våra betänkanden och i detta betänkande kan man läsa att jag denna gång röstade med regeringssidan och att det därför blev 5-2.

Då kan det ju vara någon som tänker att jag tryckt på fel knapp eller är knäppare än vanligt.

Därför ville jag framföra mina argument i Lagtinget.

Även jag minns ännu väldigt bra att jag kanske var den som i lagtinget var den som argumenterade mest mot bron till en ö som få kände till. Jag kritiserade kostnadskalkylerna. Jag kritiserade känslighetsanalysen. Jag försökte påvisa att bron kanske inte gav något överskott. Jag kritiserade ministrarna osv. Det var antagligen en av de gånger, som jag blev tillrättavisad av Talmannen. Men jag fick ju inte lagtinget med på min sida. Det var Lagtinget som fattade beslutet. Inte jag.

Och jag har inte ändrat åsikt när det gäller bron och dess usla kalkyler.

Men denna gång har vi ett helt annat ärende, även om bron hänger med. Det är en ansökan om att få pengar från Finland för att finansiera broar, inklusive bron till ön, som ingen hade hört talas om.

Jag förstår att det inte är lätt med ekonomi och kalkyler, så jag försöker att beskriva mitt tankesätt med en metafor från familjelivet.

Låt oss säga att man i en familj diskuterar olika investeringar eller satsningar. Frun i huset föreslår en elbil, medan mannen i huset föreslår en renovering av huset och ett byte av den urgamla båten. Och mannen tycker dessutom att bilen är i hyggligt skick. Kanske han inte heller är så säker på att en elbil i förlängningen på något sätt skulle förbättra världen eller klimatet, även om han nog tyckte att den var tyst och snygg.

Hur som helst så argumenterar han mot frun, tills hon kommer hem en dag och säger att hennes mor har bestämt sig för att betala bilen. Mannen frågar naturligtvis om inte pengarna kunde gå till renoveringen av huset eller till båten, men frun säger att svärmor bara vill betala för bilen.

Så i det skedet är det ganska naturligt att mannen försöker att ta svärmors pengar och köpa bilen även om han i första skedet inte gillade iden.

Vad vi har förstått så gäller det i detta fall även att smida så länge vi har vår svärmor kvar, och kanske även att vi har samma fru, om man säger så.

Vi vet att vi har ett riksdagsval i april. Vi borde på något sätt få denna ansökan dit innan dess. Sedan vet vi inte vad som händer.

Så av denna orsak så stod jag alltså i lagtinget för Åländsk demokrati och argumenterade för förslaget att försöka få 45 miljoner euro för dessa broprojekt, även om vi i grunden inte är för alla projekt.

45 miljoner euro är mycket pengar.

STEPHAN TOIVONEN

ÅLÄNDSK DEMOKRATI