SÖK
MENY
Bra idé med Rossen, men mer lokal förankring behövs
Idén att skapa en kulturstad i Rossen är jättebra! Jag presenterade själv samma idé tillsammans med Conny Hammar och två finska arkitekter under en stadsplane-workshop som stadsarkitekten arrangerade januari 2024. Idén kom då av att min syster Cecilia Wickström hade pratat ett tag om behovet av ett tillgängligt kulturhus för barn och unga, en plats där aktörer såsom Bild- och Formskolan, Alandia Strings, någon teater- och dansförening. Det finns ett behov av fler replokaler och verkstäder och om de låg under samma tak skulle det finns mycket att vinna på det.
Så när jag under workshopen fick veta att elverket skulle flytta och lämna stora industriella lokaler efter sig så var det en självklar lösning.
Jag vill minnas att jag även första gången, då jag träffade Björkstam på stadsarkitektkontoret, lyfte Rossen som den optimala platsen för nya flerbostadshus specifikt för familjer då det ligger på trafikfri gångväg från skola, dagis och dessutom nära idrott, kultur och grönområden.
En bra idé skall förvaltas. Det som dock bekymrar mig är att staden:
1. Inte har bjudit in till medborgardialog. När ett så stort område med enorm potential skall göras om behöver stadens invånare få uttrycka sina behov och önskemål redan innan de första skisserna ritas.
2. Inte anlitat lokala arkitektkontor. Det är tuffa tider i byggbranschen på Åland och det finns goda skäl att stödja den lokala kåren om man vill ha en blomstrande arkitektur på Åland.
3. Lägger stora summor på att ta fram endast ett förslag, en enda vision. Take it or leave it. Stadens invånare får inget att säga till om. Det blir aldrig lokalt förankrat eller ekonomiskt att, i ett så stort projekt som detta, låsa in sig på endast ett alternativ i ett tidigt skede. Olika tillvägagångssätt måste utforskas och diskuteras och då är det kanske inte det klokaste att lägga alla ägg i samma korg med en gång.
Precis som jag försökte lyfta då Ömsen skulle göra om en stor del av centrum, är det enormt viktigt i stora projekt som detta, att i ett tidigt skede skapa fler alternativ och gärna genom tävlingar. Med endast ett förslag blir diskussionen väldigt onyanserad och polariserad.
För 25 000 euro hade man kunnat bjuda in tre kontor, lokala och utifrån, betalat dem 5000 euro var för att komma med varsitt skissförslag innehållande diagram och analyser av platsen, en planskiss, samt illustrationer och beskrivning.
Sedan hade Mariehamnarna kunnat rösta och debattera inte bara ett utan flera alternativ och politikerna eller tjänstemännen kunde besluta utifrån resultatet vilket förslag som skulle gå vidare. Vinnande förslag skulle få 10 000 euro för att ta fram en plankarta i samråd med medborgardialog, lokala markägare och stadsarkitektkontoret.
Arkitekttävlingar höjer även nivån på arkitekturen och hade vi låtit flera lokala arkitekter skissa på detta så hade vi även fått ett mer lokalt förankrat förslag. Mariehamnare simmar inte gärna i västra hamnens vik, iallafall inte norr om färjorna. Det beror inte på att det saknas bryggor. Skall det badas där så får man sätta ner bassänger i sjön med renat vatten eller lägga ner Mariehamns hamn. Men varför bada där när det finns så många andra fina badklippor tillgängliga?
Om vi verkligen vill att Mariehamnarna skall kunna ta sig ett skönt kvällsdopp i solnedgången (utan att köra iväg med bilen) så är det nog en bättre idé att återupprätta en liten cykelfärja till Möckelö Havsbad under sommarmånaderna. Det skulle även ge turistdestinationen Mariehamn ett stort lyft.
ARKITEKT JOHANNA WICKSTRÖM
Studio Wickström
