Östersjöns tillstånd engagerar människor på djupet. Bilder av stora trålare som öser fisk ur havet väcker en oro för hur vi gemensamt förvaltar ett av Europas mest känsliga hav. Därför är det bra att Ålands lagting nu tydligt har lyft behovet av mer öppenhet i EU:s fiskeripolitik.
EU:s gemensamma fiskeripolitik bygger i stor utsträckning på kvoter. Dessa kvoter avgör hur mycket fisk som får tas upp och därmed i praktiken hur Östersjöns resurser används. Trots detta fattas besluten ofta bakom stängda dörrar. Medlemsstaternas positioner redovisas inte öppet, det är oklart hur vetenskapliga råd vägs in, och politiska kompromisser sker utan insyn.
När det gäller våra gemensamma naturresurser måste öppenhet vara grundprincipen. Detta gäller också hur kvoterna fördelas nationellt. I Finland är det inte möjligt att enkelt få veta vem som får ta del av fiskekvoterna, kvoter som fiskare fått gratis av alla medborgare och som de tjänar pengar på och belånar som säkerhet. En viktig finländsk naturresurs hålls alltså i affärshemligheternas dunkel.
Politiken och debatten om Östersjöns fiske ser olika ut i Sverige och Finland. Sverige ser allvarligt på snabbt sjunkande bestånd och vill se dramatiskt reducerade kvoter, medan Finland motsätter sig detta och vill fortsätta industrifisket och inte sänka kvoterna mer. Det är inte bra att två annars så nära vänner och grannar har så olika syn på en gemensam resurs. Finland och Sverige borde hitta ett gemensamt språk i de här frågorna.
Ta exempel från Rigabukten där Estland och Lettland gemensamt utvecklat en mer balanserad fiskeriförvaltning, med begränsning av fiskebåtars storlek och styrka, säsongsstängningar och skydd av kustnära områden. Det visar att samarbete mellan EU:s medlemsstater kan fungera.
Det är positivt att Ålands lagting vill se Åland som en brygga mellan Finland och Sverige i dessa frågor. Utgångspunkten är att öka kunskapen, särskilt kring de ekologiska effekterna av storskaligt trålfiske. Minns att en stor del av fångsten från trålfisket inte går direkt till våra tallrikar utan till fiskmjöl och fiskolja för exempelvis fiskodling. Den hanteringen kritiseras kraftigt av många forskare som ser hur det påverkar Östersjöns ekosystem negativt.
Att lyckas bevara och återuppbygga Östersjöns strömmingsbestånd vore inte bara bevis för att det går att vända negativa trender, det vore också att verkligen bevara matförsörjningstrygghet i kristider. I Östersjön finns en stark samarbetskultur, särskilt den mellan Finland och Sverige, det är dags att visa andra att vi kan lösa problem och inte bara prata om dem.
ISABELLA LÖVIN
EU-PARLAMENTARIKER, SVERIGE
ALFONS RÖBLOM
LAGTINGSLEDAMOT, ÅLAND
MARIA OHISALO
EU-PARLAMENTARIKER, FINLAND
