Bevara närdemokratin
Jag har lyssnat på den debatt i plenum som skulle ha handlat om landskapsbudgeten, men fortsatte med debatten om kommunreformen och är ett mycket känsligt ämne. Det är självklart att en sådan reform rör upp känslor och behöver debatteras flitigt.
Varför är det så då, kan man fråga sig? Troligtvis för att alla känner en anknytning till någon plats på Åland. Vissa för att de alltid bott i den kommun som skall rivas upp och ingå i något annat. Förfarandet påminner väl närmast om Rysslands förfarande med Krim, där den större annekterar den mindre. Ironiskt, då landskapet i sin helhet samtidigt fördömer liknande förfaranden. Vill de större ha mera makt så beror det uteslutningsvis på att makt kräver mer makt.
Danskarna har ett uttryck som lyder: ”Moral är bra, dubbelmoral är dubbelt så bra!”
Landskapsregeringen borde ändra riktning snarast och inse att de talar om en sak och genomför en annan.
I debatten framfördes vilken framåtanda som fanns när dåvarande Vikinglinjen byggdes upp och hur banbrytande de var på sin tid. Att man ska våga ta en egen väg för att fortsätta vara ett av världens mest framgångsrika samhällen framförs, samtidigt som man går i samma fälla som de gjort i både Sverige och Finland.
De finns inga belägg för att sammanslagningar av kommuner lett till något positivt, men som med allt så finns det naturligtvis både de scenarion där det gått bra och de där det gått åt skogen.
Nuvarande regering säger att de har framförsikt och vill bygga ett nytt samhälle, samtidigt håller de på att montera ned det som varit så framgångsrikt just för vårt ösamhälle. Det är min fasta tro att alla egentligen är nöjda med nuvarande kommunstruktur och den närdemokrati den innebär: Något mycket fint och unikt.
Det är vi som är unika därför att vi inte alltid gjort som alla andra, utan hittat vår egen väg framåt. Verkligen något att vara stolt över. Ska vi bli som alla andra eller gå vår egen väg, en medelmåtta? Rätta sig i ledet? Det som en gång gjort vårt gemensamma samhälle så framgångsrikt.
Vad ska då göras?
Det är inte kommunerna det är fel på, så låt dem bestå. Det behövs andra åtgärder. Till exempel så behöver hinder mellan kommunerna undanröjas så som var man ska gå i skola (du får gå i en skola längre bort än den närmaste för att den ligger i en annan kommun). Samma med åldringsservicen, räddningstjänsten med mera.
Nej, det behövs nya tag. Det behövs en beslutsamhet om att det som alla gör i omvärlden inte är per definition bra och att man vågar söka sin egen väg framåt. Det kräver kompromisser, att ställa prestige åt sidan och se till det helas bästa, att våga testa vingarna och göra något nytt och inte det som alla testat på tidigare.
I min bok är vägen framåt, som alla skulle kunna vara stolta över och ta ett solidariskt ansvar för att varenda en på Åland har råd med en tia plus eller minus för att få ett fungerande samhälle där alla trivs, närdemokratin behålls, alla är nöjda och vi raserar ingen våra förfäder byggt upp. Detta skulle förena vårt samhälle och göra det bättre och jag personligen tror det är den enda vägen framåt.
Närdemokratin skulle få fortsätta, lagtinget och landskapsregeringen kunde koncentrera sig på mer övergripande och viktiga frågor (som åsidosatts då detta nollspel pågått och relationerna till Finland och regeringen i Helsingfors stäntigt försämrats), alla kunde vara stolta över sin kommun, över sin regering, över tillhörigheten till Åland.
Avslutningsvis hoppas jag på mer sunt förnuft, lyhördhet, beslutsamhet och solidaritet från våra politiker. Av med skygglapparna, partipolitiken, prestige och stolthet. Ta tag i problemen som en helhet och med ansvar för hela Åland.
För Ålands väl,
PETER WAHLBECK
SOTTUNGA
