Frågan om huruvida ensamkommande flyktingbarn ska få rätt till utökade stöd i form av potentiella familjehemsplaceringar och socialt stöd av diverse slag upp till 23 års ålder har väckt känslor. Debatten har i stort präglats av känslor och att debattera frågan sakligt har i stort sett varit omöjlig. Våra meningsmotståndare har ansett att detta lagförslag enbart är en liten teknisk justering men i verkligheten inför vi två nya paragrafer som möjliggör utökade stöd som tidigare ej varit möjligt. Det är således inte en liten ”teknisk” justering.
Undertecknade har argumenterat för att lagstiftningen ska behållas på sin nuvarande nivå och att lagtinget inte ska gå in för att utöka rätten till stöd. Den huvudsakliga grunden till att vi anser det är att vi inte vill se en ökade stöd inom flyktingpolitiken.
Den flyktingpolitik som Åland har för avsikt att bedriva ska ske via kommunerna på ett ordnat sätt där de åländska kommunerna självständigt tar beslut om hur många flyktingar de anser sig mäkta med.
De ensamkommande som anländer till Åland kommer hit via anknytning till släkt eller vänner som redan idag är bosatta på Åland. De uppger vid ankomst till Finland att det finns ett hushåll där de har anknytning till och som är villiga att ta emot dem. Sedermera blir de placerade på Åland. Det är således en process som sker utom Ålands kontroll.
Vi kan inte reglera hur dessa flyktingar anvisas men vi kan hålla de ekonomiska incitamenten låga för att inte uppmuntra till detta förfarande.
De ensamkommande är en mycket varierande grupp människor där den kulturella bakgrunden spelar en avgörande roll för hur väl dessa människor kan anpassa sig till det åländska samhället. I Sverige har vi sett tydliga exempel på hur just denna grupp människor har vållat stora problem för samhället och vi vill undvika en liknande utveckling här.
Vi ska komma ihåg att vi håller på och ändrar lagstiftning som reglerar de som redan är här idag men även alla framtida potentiella flyktingar som kan komma från alla världens hörn. Åland är idag ett tryggt och välmående samhälle men även ett sårbart samhälle där ett fåtal individer kan skapa stora problem om inte dessa kan anpassa sig till vårt samhälles normer och regler. För oss är det naturligt att betrakta utvecklingen i vår omvärld och göra vad vi kan för att undvika samma problem med flyktinginvandring som vi ser i stora delar av Europa. Med det sagt är vi inte emot varken arbetskraftsinvandring eller kärleksinvandring.
CHRISTIAN WIKSTRÖM (OB)
STELLAN EGELAND (OB)
