Alla borde göra som Lumparland
Tack finansminister Torbjörn Eliasson (C) för klara besked i insändaren om nästa tilläggsbudget. Att det är så viktigt att handla snabbt beror främst på möjligheterna att förebygga skenande arbetslöshet, företag som går i konkurs och kommuner som går på knä. Ju fler ålänningar som är arbetslösa desto fler är det som konsumerarar så lite som möjligt. Desto fler som mår dåligt och samhällets kostnader för arbetslösheten drar okontrollerat iväg. Arbetslösheten var på 1990-talet upp i ca 16 procent i Finland. Det tog tio år att ekonomiskt reparera skadeverkningarna. Rikspartierna också högerpartierna försöker förhindra att 1990-talets katastrof upprepas. På Åland förefaller många debattörer okänsliga för arbetslöshetens sociala och ekonomisk konsekvenser. Man glömmer att nu kan inte någon åka till Sverige för att jobba. Att permittera och avskeda personal inom offentlig sektor är givetvis att ytterligare späda på arbetslöshetskostnaderna och minska den totala efterfrågan. Hjulen stannar.
Lumparlands kommun har beslutat att inte permittera någon. Ett klokt beslut som motiveras med att man inte ser någon samhällsnytta med ett sådant beslut. Dessutom är det ett mycket humant och solidariskt beslut.
Åland är nu uppe i 11,4 procent arbetslösa. I Mariehamn är den relativa arbetslösheten 15 procent och bland unga är den ännu högre nämligen 16,7 procent. Så höga var siffrorna aldrig under 1990-talet. AMS förefaller helt överhopad med att betala ut arbetslöshetsersättningar. Det betyder att man inte har kapacitet att jobba med sysselsättningsåtgärder eller hjälp och rådgivning till arbetssökande. Ökar arbetslöshetsiffrorna ytterligare och förblir gränserna stängda över sommaren är Åland mycket illa ute.
Pia Eriksson (ÅF) och Rolf Granlund (ÅF) kritiserar mina åsikter och anser att kommunerna ska permittera anställda som inte har arbetsuppgifter. Dessutom tror skribenterna att a-kassorna kan finansiera de permitterades löner. I fråga om permitteringar av offentligt anställda har jag samma uppfattning som många så kallade experter. Redan de 3 april skrev biträdande professorn i nationalekonomi Edvard Johansson en krönika med rubriken ”Kommunerna behöver mer pengar –nu”. Johansson är också av den åsikten att kommunerna inte ska permittera sin personal. Liknande åsikter framförs av ÅSUB:s direktör Katarina Fellman för att inte nämna alla experter i våra grannländer där den politiska enigheten också är stor om vikten av att hålla ner arbetslöshets-siffrorna. Man kan omplacera och omstrukturera kommunala verksamheter men man bör undvika att permittera eller avskeda.
Eriksson och Granlund verkar inte helt insatta i hur a-kassorna fungerar. A-kassorna har byggt upp ett kapital som betalats in av arbetstagare och arbetsgivare. Staten finansierar en del av systemet. Arbetstagarna har rätt till en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Dessutom har arbetstagarna rätt till dagpenning oberoende om man hör till en kassa eller inte. Den betalas av staten eller landskapsregeringen via klumpsumman. Med andra ord finansierar staten den stora biten i arbetslöshetsersättningen. En majoritet i lagtinget har dessutom beslutat belöna dem som inte är medlem i någon kassa med en dubbel dagpenning som således i sin helhet är skattepengar. Man kan säga att de som betalat in till kassorna och tagit ansvar nu också ska betala för dem som inte tagit ansvar. Ut politisk och moralisk synvinkel ett minst sagt ett diskutabelt förfarande.
BARBRO SUNDBACK (S)
