SÖK
MENY
Äldreomsorgen är en helhet
Vad vill Socialdemokraterna med äldreomsorgen? Det är en enkel fråga att svara på. Vi vill ha en trygg, väl fungerande, human och respektfull omsorg på rätt nivå, med en god personalförsörjning och hög kompetens.
Hur vi ska nå det målet är svårare.
Mariehamns stadsfullmäktige beslöt att staden ska köpa Hälsans hus och bygga om det till ett demensboende i anslutning till Trobergshemmet.
Beslutet föregicks av många heta känslor och en del legitim kritik och frågor som ännu kräver svar. Inför stora beslut kommer ögonblick av panik, men när beslutet är fattat behöver man gå framåt.
Jag är trygg i att beredningen gjorts på ett sakligt sätt av stadens och äldreomsorgens ledning som under processens gång snällt tagit fram underlag för det ena förslaget efter det andra, till stora kostnader och mycket arbetstid. Vilken lösning på fastighetsfrågan man än hade valt hade det uppstått problem och frågor, kanske med lite olika vinklar.
Vägen framåt bör enligt min åsikt vara att
– Förverkliga Hälsans hus så att det uppfyller alla krav på ett bra demensboende, med alla de synergieffekter som närheten till Trobergshemmet ger med personalförsörjning och kompetensutveckling, logistik, kosthållning, trygghet och närheten till stadens nya seniorcenter.
– Upphandla ytterligare 20 platser för demenssjuka
– Fortsätta att med de kommuner och kommunalförbund som visat intresse utreda möjligheten att bygga en gemensam så kallad demensby som också kunde inrymma KST:s behov av boendeplatser. Det är orimligt att vi på lilla Åland inte samarbetar om vårdformer där det i enskilda kommuner finns få klienter, eller där kompetens behöver vara samlad för särskilt utmanande omsorgsbehov.
Att fokusera hela debatten kring äldreomsorgen i Mariehamn på en fastighet och en specifik grupp äldre, de demenssjuka, menar jag leder fel.
Stadens och Ålands äldre befolkning lever betydligt längre än tidigare. Denna goda utveckling går hand i hand med en annan, nämligen att man också lever sitt långa liv friskare och med en högre grad av deltagande i samhället.
Det allra viktigaste är alltså att utveckla hemservice, hemsjukvård, bostadsanpassningar och en tidigare kontakt med alla äldreomsorgens serviceformer för att möjliggöra ett tryggt liv i det egna hemmet.
Vi behöver också utveckla stödet till närståendevårdarna genom bättre avlastningsmöjligheter, högre ekonomisk ersättning och bättre hjälpmedel.
Inom stadens serviceboenden och institutionsboenden är det viktigaste inte väggarna i husen utan det som finns innanför dem, det vill säga personalens kompetens och kunskap, en god personalförsörjning, god logistik, utbildningsmöjligheter, bättre samarbete mellan sjukvård och äldreomsorg. Bristen på vårdpersonal märks redan och kommer att bli allt svårare att hantera.
En av de frågor som ofta kommer upp när man pratar med äldre och deras anhöriga är bristen på kontinuitet i vårdkontakterna. Man vill inte ha nya människor varje dag och varje vecka i sina hem och sina boenden.
Ett misstag som jag tycker gjorts under den långa process som lett fram till Hälsans hus är att det funnits en bristande kommunikation och ett bristande förtroende mellan den politiska nivån och stadens ledning och ledande äldreomsorgspersonal. En lärdom för framtiden är alltså att allt utvecklingsarbete bör göras hand i hand, inte i konflikt mellan de olika nivåerna.
För att bli bättre på att hantera den här diskussionen och lära oss mer både om trender och utvecklingsmöjligheter avser Ålands socialdemokrater till hösten ordna ett seminarium där alla dessa frågor kan diskuteras.
NINA FELLMAN (S)
