Ålänningar på militärkurs undergräver demilitariseringen
I boken ”Ålandsöarna en säkerhetsrisk: spelet om den demilitariserade zonen 1919–1939” beskriver historikern Kenneth Gustavsson skeendena om befästning och värnpliktsfrågan på Åland under tiden mellan världskrigen. Då stod ålänningarna upp för Ålands demilitarisering och gick inte med på allmän värnplikt för ålänningar trots hoten om krig.
Då Ryssland invaderade Ukraina organiserade sig privata grupper snabbt på Åland och gjorde en ovärderlig insats för de ukrainska flyktingar som kom till vårt örike. Engagemanget fortsätter. Det här visar att ålänningarna är handlingskraftiga och agerar i kris.
Samma handlingskraft visades även under stormen Alfrida då ålänningarna kollektivt hjälpte till med att rensa upp vägar från vindfällen för att nå isolerade hushåll, kokade kaffe och ordnade mat. Civil krisberedskap engagerar ålänningar, vilket även de frivilliga brandkårerna vittnar om.
Vad är det då som gör att ett stort antal ålänningar väljer att ta vapen i hand och gå en militär grundkurs i Finland? Vad är motivet? Att aktivt kunna försvara Åland mot ett angrepp?
Och kanske viktigast av allt, som inte lyfts fram i medias rapportering: Vilket intryck av ålänningarnas inställning till Ålands demilitariserade och neutraliserade status ger detta i omvärlden och framför allt i Finland?
Att ålänningar frivilligt deltar i militärkurs och att det skapas försvarsorganisationer på Åland ger intryck av att ålänningarna själva ifrågasätter demilitariseringen, vilket givetvis ger alla finska kritiker av Ålands status vatten på sin kvarn. Det ger även uttryck för rädsla bland ålänningarna om att vi inte är tillräcklig skyddade och sprider åsikter i media om att ålänningar önskar vara likställda med övriga Finland gällande landets försvar.
Resultatet kan rent av vara kontraproduktivt för Ålands ställning som demilitariserat område. Värnar vi demilitariseringen bör vi väl lyfta och arbeta för fredliga konfliktlösningar i stället för att lära oss att ta till vapen. Extra olyckligt är det att en grupp ålänningar frivilligt deltar i en militärkurs precis i anslutning till att Finland och övriga Natoländer, under rådande omständigheter med krig i vårt närområde, officiellt deklarerat respekt och garantier Ålands demilitarisering och neutralisering.
En lite mer ingående konsekvensbedömning för Ålands unika status vore önskvärd, inte minst bland de aktiva politiker och offentliga tjänstemän som deltog i den aktuella kursen. All hantering av krigsmaterial och vapen skapar en kultur om att konflikter endast kan lösas med våld.
PEGGY ERIKSSON
LINDA JANSSON
MAGNUS JANSSON
ROLF GRANLUND
JONNY LANDSTRÖM
MAIKEN POULSEN ENGLUND
ANDERS ERIKSSON
ÅLANDS FRAMTID
