Genom åren har det producerats en mängd tv-program, dokumentärer, nyhetsinslag, filmer och videos på Åland. Det är material som dokumenterar vårt samhälle, politiska skeenden, kulturliv och människors vardag. Tillsammans utgör det en del av vårt gemensamma kulturarv.
Stora delar av materialet är svårtillgängligt för allmänheten. Det finns utspritt hos olika aktörer, och i olika format. En del har digitaliserats, annat riskerar att gå förlorat med tiden.
Hållbart Initiativ har därför lämnat in en budgetmotion om att utreda förutsättningarna för en gemensam digital plattform för åländskt videomaterial.
I Sverige har SVT sitt Öppet arkiv och i Finland erbjuder Yle tillgång till historiska samlingar genom Yle Arkivet. Det finns ingen anledning till att Åland inte skulle kunna utveckla en motsvarande lösning. Tvärtom. Kulturen och vårt gemensamma kulturarv är en av självstyrelsens hörnstenar. Att bevara och tillgängliggöra vår egen historia är självstyrelsens ansvar. Om inte vi ålänningar tar ansvar också för vårt audiovisuella material, vem ska då göra det?
En intressant utvecklingsmöjlighet vore också att låta allmänheten bidra med eget material. I åländska hem finns sannolikt mängder av gamla smalfilmer, videoband och inspelningar som dokumenterar allt från vardagsliv och familjehögtider till lokala händelser och miljöer. Mycket av detta riskerar att gå förlorat när tekniken åldras. Genom att skapa möjligheter att lämna in, digitalisera och dela sådant material kunde arkivet successivt växa. Små pusselbitar ur enskilda människors liv skulle med tiden kunna bilda en fascinerande väv av Ålands gemensamma historia.
Det handlar inte i första hand om att skapa en ny organisation. Utgångspunkten borde vara att samordna det arbete som redan görs. Ålands Radio och TV, landskapsarkivet, Ålands museum och andra aktörer besitter både material och kompetens som kunde ligga till grund för en gemensam tjänst.
Redan 2011 lyfte landskapsregeringen behovet av att kartlägga, bevara och tillgängliggöra åländskt filmmaterial i sitt mediepolitiska meddelande. Det är alltså ingen ny fråga. Däremot har de tekniska förutsättningarna för att förverkliga ambitionen förbättrats avsevärt sedan dess. En viktig del av arbetet är naturligtvis att reda ut frågor om upphovsrätt, digitalisering och långsiktig förvaltning.
Att skapa och tillgängliggöra ett gemensamt digitalt åländskt videoarkiv är därför en rimlig och konkret kulturpolitisk ambition. Det skulle inte bara handla om att bevara det som redan finns i våra arkiv, utan också om att rädda och synliggöra delar av vår historia som annars riskerar att försvinna.
ALFONS RÖBLOM (HI)
