Akutsjukvård ska få kosta pengar, men inte liv och hälsa
Du jobbar på ambulansen en sensommardag. Solen lyser, vinden blåser fortfarande ljummet från syd. Du har just precis ringt upp Alarmcentralen för att meddela att vi har en lite annorlunda transport. Personen som just kört av vägen är inte i behov av sjukvård, och på grund av att olyckan skett ute i skogen bestämmer du och kollegan er för att ta med er föraren till en destination som är mer lättåtkomlig. Alarmcentralen tackar för informationen och ni styr mot stan.
Ljudet från larmsökaren ljuder efter bara två minuter. Först fnyser du till och tror att Alarmcentralen har gjort ett misstag, att dom glömt tryck in er transport PRIO4 (vilket innebär att patienten kunde tagit eget transportmedel, men på grund av omständigheterna är ni lastande enhet), ni brukar ju inte bli dragna på larm under PRIO4 transporter. Du letar ögonkontakt med kollegan i samma sekund som du lyfter blicken från larmsökaren, klockan är 14.52.
Redan på utalarmeringen kan du utläsa att patienten är dålig. Bröstsmärta med utstrålning, snabb debut, medvetandepåverkad. Körtid: 3 minuter. Du söker kontakt med Alarmcentralen för att begära assistans, ni har ju redan en lastad patient i bilen. 14.55, när ni anländer ser ni att patienten tagit sig ut ur fordonet. Hon ligger på asfalten, blek, kallsvettig, radialis känns tunn. Frågorna kommer som rinnande vatten: ”Vad heter du?”, ”Kan du peka på var du har ont?”, ”Tar du några mediciner regelbundet?”, ”Har du haft liknande besvär tidigare?” medans du kopplar ett EKG på patienten. ”Nu har vi bråttom med kanylen Fredrik!” säger du. Fredrik svarar att han bara behöver ett par sekunder till innan vi har en fungerande infart. 14.57, patienten tystnar. Du tittar på monitorn som registrerar pulsen, 220. 180, 120, 60, 15, 0, 220, 160, 100, 50, 0. Patienten börjar krampa. Frekvensen stannar på 220. Fredrik frågar om du vill att han ska börja dra upp mediciner mot krampen. Utan att ens behöva tänka svarar du nej. ”Jag vill ha Amiodaron och Adrenalin.”. Sekunden senare vänder du blicken över patienten och säger högt och tydligt: ”SLÄPP PATIENTEN!” och defibrillerar, sekunden senare laddar du upp för nästa defibrillering, klockan är nu 14.58. Din kollega börjar utföra kompressioner medan defibrillatorn laddar och du tar fram larmsökaren och ropar till Alarmcentralen ”HJÄRTSTOPPSLARM” för att återgå till defibrillatorn som precis laddat klart.
Varje dag sedan den här utalarmeringen har jag sänt en tanke till kvinnan jag återupplivade mitt på körbanan. Vårt möte blev kort och intensivt, ordväxlingen blev fåordig, men jag minns dig! Jag är också evigt tacksam över att jag fick ge just henne chansen att överleva. Jag gav henne en ärlig chans kan jag säga med handen på mitt hjärta.
Idag sitter jag på soffan hemma och läser tidningen. Jag försöker sammanfatta det jag just läst: 14 veckors utbildning, varierande bakgrund, oj, till och med pepparspray har dom hunnit med. Det känns verkligen som ett hån från Landskapets sida då dom godkänner detta och självklart får även min yrkestitel en törn. Då det väl kommer till akuta situationer så flödar tacksamheten till de hjälpande oavsett yrkestitel. Men om alternativen är en icke-vårdutbildad person med 14 veckors kurs eller en förstavårdare med 4 års utbildning så blir valet enkelt. För Landskapsregeringen har inget intresse av högre kompetens och har tagit beslut om att det endast krävs en specialistutbildad (fältchefen) för att täcka hela Ålands behov av kompetenta prehospitala-sjukvårdsbedömningar. Det må kosta att ha specialistsjuksköterskor i ambulanserna, men har man budget till att skaffa fram ett helt nytt koncept med 14 veckors utbildning till icke-behöriga som inte heller kan jobba på annan plats är just ambulansen samt personer som inte ens kan fortbildas någon annanstans än på Åland, så är det patienten som lägger liv och hälsa till i stället.
Samma stund som jag skriver detta dimper nästa artikel ner, ÅHS har svårigheter att förverkliga landskapsregeringens planer kring bredare bröstcancerscreening samt lågtröskelmottagning för barn och unga. Vi har en stor brist på sjuksköterskor redan idag i Finland samt landskapet Åland. Jag kallar det inte ens en kris ännu, för det är bara startskottet på vad som komma skall. Siffror pekar på att cirka 90 registrerade sjuksköterskor per år lämnar Finland för Sverige i stället, och Åland är inte ett undantag i det här fallet. Framför allt handlar det om lönefråga, men vi måste också lyfta användandet av kompetens som en faktor. Specialisering inom olika vårdområden måste få en högre status och framför allt användas på rätt sätt. En renodlad förstavårdare som vigt 4 år av livet till ambulanssjukvård, kommer högst troligt att sträva till just ambulanssjukvård. Om inte marknaden finns så är risken stor att förstavårdaren söker sig till andra platser, så som just Sverige där specialisering är statushöjande och har en påverkan på lönen. Och ambulanssjukvård är inte det enda området heller.
Åland må vara en liten ort, men desto mer utsatt är också vården. Ambulanssjukvården är mycket skör och det krävs en stor kompetens för att vården ska bli bra, inte minst för att patienten skall kunna hänvisas till rätt instans då allt tyder på att bristande kunskap i ambulansen snabbt förlänger väntetiden på akutmottagningarna då patienten hänvisas till fel vårdnivå. Och patienter som är akut sjuka behöver en kompetent och snabb bedömning för att i ett så tidigt skede som möjligt påbörja vårdprocessen samt för att minska på spilld tid som lätt sker om inte rätt bedömning sker tidigt.
Från Yrkeshögskolan Arcada i Helsingfors examineras i genomsnitt en ålänning per år med yrkestiteln förstavårdare som innebär att man blir sjuksköterska med specialisering inom ambulanssjukvård (tidigare: akutvårdare). 4 års utbildning krävs för att titulera sig förstavårdare med totalt 19 veckors praktik inom ambulansverksamheten och då har vi inte räknat in praktikerna inom: kirurgisk vård, medicinsk vård, psykiatri, anestesi samt barn och mödravård vilket är just, kompetenshöjande!
Hur är det ens möjligt att man på ett så skört område som Åland prioriterar, budgeterar samt verkställer utbildning för icke-behöriga, före intag av de som redan idag har en kolossal utbildning genomförd? Akutsjukvård ska få kosta pengar, men inte liv och hälsa!
Okej, nu kanske du undrar hur det gick för kvinnan i början av texten? Vi fick en bärande rytm i ett tidigt skede tack vare ett massivt teamarbete och hög kompetens i teamet. Patienten intuberades på plats och transporterades snabbt till sjukhuset där hon fortfarande var vid liv då ambulanspersonalen avlägsnade sig.
ELLEN AHLSTRÖM
HÖGRE YH-EXAMEN INOM LEDARSKAP FÖR NORDISK SJUKVÅRD FÖRSTAVÅRDARE
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
