I dagens Tankespår har vi bjudit in Fastighetsverkets vd Stefan Rumander att skriva om tankeprocessen inför stora offentliga byggen, med anledning av den planerade ombyggnationen av sjukhuset.
Under mina snart tio år på Landskapets fastighetsverk har jag haft anledning att reflektera över hur offentliga byggprojekt utvecklas från första tanke till färdig byggnad och hur man resonerar ekonomiskt. Inte sällan tillsätts en politisk byggnadskommitté i någon kommun och den tar fram skisser och kostnadsberäkningar varefter en beslutsprocess inleds. När offerterna något år senare kommer in är de som regel en bit över budget och då startar processen med att skala i funktioner och utrymmen, ofta även i material. Klinkergolvet på dagiset blev en plastmatta och en smart funktion föreslagen av de som kan verksamheten i huset måste tyvärr bantas bort.
Osthyveln kan verka rimligt i stunden. Men sett över byggnadens livstid är det ofta ett dyrt beslut för skattebetalarna.
Senaste åren har vi på Fastighetsverket aktivt följt med hur sjukhus planeras och hur diskussionen går i Norden när investeringsbeslut ska tas. Fokus i diskussionen är väldigt långt på effektivitet i driften och på ett livscykelperspektiv. Låt oss gräva oss ner lite i varför och vad det innebär.
När det offentliga bygger nytt görs det för verksamheter som är lagstadgade och mycket långsiktiga. Perspektivet borde därför inte vara bokföringsmässiga avskrivningstider på ett par decennier, utan snarare ett hundraårsperspektiv. Ett enkelt exempel var när Fastighetsverket bytte lagtingets fasadmaterial. Vi valde en platta av glaserad terrakotta med 100+ års livstid istället för marmor med 40 års livstid. Priset var likvärdigt men plattan tvättas lättare och är billigare än marmorn. Våra livscykelkostnadsberäkningar visade att totalt sett är samhällets kostnad per år cirka 65 procent lägre med terrakottan än Carrara marmorn från Italien.
Livscykelperspektivet bör alltså vara i fokus och forskning visar att kostnaden för att underhålla en byggnad under dess livstid ofta motsvarar ungefär tio gånger investeringskostnaden. El, värme, vatten, reparationer och så vidare kostar tio gånger mer än byggprojektet. Men det är bara början. Den verksamhet som bedrivs i byggnaden kostar ytterligare 10–20 gånger mer än fastighetsdriften. Kostnaden för verksamheten under byggnadens livstid är alltså ofta mer än 100 gånger större än den ursprungliga investeringskostnaden.
Så om en ny sjukhusbyggnad på Åland skulle kosta 100 miljoner euro att bygga så innebär det att fastighetsunderhållet under byggnadens livstid kan uppgå till omkring 1 miljard euro. Då är det givet att vi ska prioritera energieffektivitet i huset, det kostar lite mer i byggskedet men pengarna kommer tillbaka inom rimlig tid och huset står där betydligt längre än återbetalningstiden. Det är sannolikt klokt att vi i val av material ibland väljer ett som kostar 20 eller 30 procent mer men som sen håller i 100 år.
ÅHS:s kostnad då under denna nya sjukvårdsbyggnads livstid? Ja faktor 10 igen då, minst. Kanske faktor 20 mot årliga underhållet av den nya bygganden. ÅHS kommer alltså att kosta 10–20 miljarder euro för skattebetalarna under denna byggnads livstid. Och här kommer poängen: Se till att det nya sjukhuset byggs så att det är flexibelt för framtida ändringar i sjukvård och se till att huset möjliggör effektivering för ÅHS:s dagliga drift här och nu. Smidigare flöden, rätt dimensionerade lokaler, effektiv övervakning av bäddavdelningar osv är väldigt viktigt för oss åländska skattebetalare under många årtionden framåt. Och omvänt, fel design för verksamheten är mycket dyrt.
Det är också insikten om driftsekonomins helt avgörande betydelse för totalekonomin som fått oss på Fastighetsverket att föreslå att de byggnader ÅHS överger och frigjord tomtmark runtikring ska användas för olika typer av trygghetsboenden för äldre. Enligt ÅSUB ökar andelen 80+ åringar från 2000 till närmare 4000 de närmaste 20 åren. Visionen om sjukhustomtens utveckling och utnyttjande kommande årtionden kan ge substantiella synergier inom områden som bespisning, hemsjukvård, nattövervakning med mera. Närheten till det nya sjukhuset minskar kostnaden för åldringsvård varje dag i årtionden framåt. Och det är ekonomiska effekter, lägg därtill vad det innebär för människan. Närhet till läkare och rätt utrustning borgar för bättre omhändertagande och trygghet i livets slutskede.
Avslutningsvis om planen på ny sjukhusbyggnad så vi ska ha förtröstan att vi inte är ensamma med utmaningar. Många sjukhus i små och medelstora städer Norden byggdes på 1950-talet. De måste renoveras och för oss på Åland så skulle det innebära minst ett årtionde av renovering av sjukhusets hjärta med intensiv, operation, akut osv. Det skulle kosta flera tiotals miljoner euro och störa verksamheten under lång tid. När det sen är klart renoverat så skulle det ändå finnas begränsad möjlighet för ÅHS att effektivera driften, alltså det som egentligen sett ur ett ekonomiskt perspektiv är viktigast. Och renoveringsalternativet innebär större risker, kanske då i slutet av 2030-talet så skulle teknikutveckling och annat gjort att de gamla husen som är 2,9 meter höga mellan bjälklagen inte kan husera den nya teknik som utvecklas i rasande fart. Sammanfattningsvis så har vi på Fastighetsverket landat i att en ny akutsjukvårdsbyggnad, renovering av delar av sjukhuset och omprogrammering för trygghetsboende av de gamla husen är en klok väg framåt.
STEFAN RUMANDER
Vd för Landskapets fastighetsverk
