Henry var havets härskare
Henry Rosenqvist fyller 80
Namn: Elof Henry Severus Rosenqvist.
Född: Den 28 maj 1931 i Eckerö.
Bor: I Eckerö Storby.
Yrke innan pensionen: Steward och senare intendent.
Familj: Hustrun Viola, sonen Peter och de tre barnbarnen Pontus, Patrik och Simon.
Födelsedagen: Firar senare.
Hela sitt liv har Henry Rosenqvist tillbringat på sjön. Som 16-åring for han ut på sin första resa, en resa som varade nästan nio månader och sträckte sig ända till Casablanca i Nordafrika.
– Nästan alla åländska pojkar for ju till sjöss på den tiden, och jag var en av dem, konstaterar han.
Henry började som kökspojke, på grund av sitt intresse för matlagning, och avancerade senare till steward. Han minns särskilt en händelse på sjön som var särskilt dramatisk.
– Det var vintern 1951 och vi var mitt på Atlanten, börjar han.
Han jobbade då på en Helsingforsbåt vid namn Ariana som var inne på sin fjärde resa med malm från Narvik till Nordamerika.
– Vi hade radio i hytten och antennerna ute på däck, så jag skulle ut och reparera dem i stormen, säger Henry.
Under vatten
Av någon anledning girade fartyget och vågorna slog in över däck från sidan.
– Det bara small till och fötterna for iväg! Sen såg jag bara vatten.
Någonstans midskepp och akterskepp fanns en akterlucka med en vinsch som Henry fick tag i.
– Som tur var neg fartyget åt babord sida, annars hade det kunnat gå tokigt.
Besättningen visste att han var på däck och kom ut och hämtade honom. Byxorna hade gått sönder och knät hade slagits upp så hela knäskålen syntes. Han togs in i sjukhytten där styrmännen sydde ihop honom i sjögången.
– De hade en stor och krokig nål kommer jag ihåg, säger Henry och skrattar lite.
Gjorde det inte ont?
– Nja, jag fick ingen bedövning. Och så låg jag en vecka i sjukhytten efter det.
Efter det skulle fartyget med en last till Sverige och då fick Henry gå iland för att röntga benet på sjukhuset i Helsingborg. Fast det fanns ett aber. För att kunna röntga knäet behövde benet rätas ut.
– Jag kunde inte böja det, eftersom det hade bildats brosk vid knäet, berättar Henry.
Personalen fick bryta benet i rätt vinkel.
– Det gjorde faktiskt ont!
Men efter röntgen kunde läkarna inte hitta något fel.
– De sa att det var så bra sytt att de inte kunnat göra det bättre själva.
Havets kung
Betydligt trevligare minnen från sjömanslivet har Henry sparat i en klippbok. Bland annat har han intyget kvar från linjedopet när han var Kung Neptun.
– Jag var med om två linjedop, men att döpa andra, det var ju bättre det!
Kung Neptun hade en hel stab med folk som kom tågande och ringde i skeppsklockan. Närvarande fanns också en drottning, en präst och en läkare. Och förstås en hel drös med poliser som jagade fast alla dem som inte blivit döpta.
– Alla var lika mycket värda då. Om det var en kapten som aldrig farit över ekvatorn så skulle han också döpas.
Prästen höll sin predikan och sedan var det läkarens tur.
– Stackarna blev undersökta lite överallt, det var ganska spexigt, säger Henry och skrattar.
Målade med olja
Dopet fortsatte med att de icke-invigda målades med smörjolja och sedan kokades det ihop lite starka grejer.
– Det smakade inte gott! !
Sedan hamnade alla i en vattenfylld presenning ute på däck där själva dopet förrättades.
Henrys intyg från tillfället när han själv döptes inleds med ”Jag, alla sju världshavens konung och härskare, Kung Neptun, har förstått att…” och undertecknas av Karl Olof Sundman, befälhavaren Ruben Fogelström, styrman Alfons Överström som agerade läkaren och Karl Harry Furustam som spelade präst.
– Jag har arkiverat allt viktigt från min tid på sjön, säger Henry.
Gillar fiske
1959 började Henry och hans hustru Viola driva hotell Havsbandet i Eckerö. Henry slutade sina dagar till sjöss som intendent på Viking Line när han gick i pension. Efter att han stigit iland hjälpte han Viola med hotell- och restaurangrörelsen på heltid.
– Det var Viola som skötte ruljansen när jag var borta. Vi hade många anställda som jobbade i köket, men visst var jag med och planerade mycket.
Paret drev hotellet fram till 2005 då det såldes. Nu säger sig Henry inte göra så mycket längre.
– Jag fiskar lite ibland, säger han och skrattar.
Han och Viola har stuga på Westanholm i Eckerö, ett stenkast från Henrys barndomshem.
– Jag tycker om att vara så här nära sjön, säger han och pekar ut mot vattnet.
Där lägger han nät och fångar sik. Ibland till och med laxöring.
