Från skärgårdstjej till minister
Camilla Gunell fyller 40
Namn: Gunvor Camilla Susanne Gunell, född Nordström.
Född: Den 7 september 1970 på Brändö Lappo.
Bor: I Mariehamn.
Yrke: Fil mag, heltidspolitiker (s).
Familj: Make Michael, dottern Irma, 7 år och tvillingarna Herman och Malte 2,5 år.
Födelsedagen: Firar med öppet hus lördagen den 11 september mellan klockan 14.00 till 17.00.
Vi ser henne ofta och överallt – nästan i alla fall.
En timme efter denna intervju hörs hon i en het debatt i lokalradion. Hon gjorde kometkarriär inom politiken. Hon är snygg, hon har en gullig familj, hon har ett fräscht hem, hon är hygglig, hon är skärpt, hon är påläst – hur perfekt får man bli?
En och annan baxnar antagligen inför hennes duktighet. Nya Ålands arkiv – från 1998 – talar också sitt tydliga språk; 238 bilder och 868 dokument finns på hennes namn.
Men nej. Hon är inte stor på sig.
Nu sitter vi i hennes kök på Gjutargränd, hon visar sig både öppen och sårbar och dessutom lite sliten när hon börjar tala om hur trist det är att komma hem klockan elva på kvällen efter ett fullmäktigemöte och vara tvungen att sätta igång med röjning av köket och fylla diskmaskinen.
Snart somnar en snuvig tvillingpojke i hennes famn, Ålands radio spelar i ett hörn, en halv banan ligger på diskbänken i ett annat hörn.
En helt egen sång
Jag har med mig några frågor från ”vanliga människor”till Camilla Gunell – eller ”Gunilla Camell”, som det visar sig att många säger i hastigheten..
Vad finns det att veta om Camilla som vi inte redan vet?
Hon ler roat och svarar genast:
– Jag har av min farmors syster ärvt en alldeles egen sång. Det är faktiskt en sång som bara jag kan. Den heter ”Frans var så fager” och handlar om Frans som friar i både Hammarland, Finström och Geta.
Camilla vill gärna komma i kontakt med andra som kan tänkas känna igen sången.
– Då kan vi bilda Facebookgruppen ”Vi som kan sången Frans var så fager”.
Få ihop livspusslet
Nästa fråga:
Hur får hon ihop allt? Alltså det som kallas livspusslet?
– Jag har en jämställd man, goda vänner och grannar och en familj som alltid kommer om vi ringer. Vi har en barnomsorg och skola som är alldeles utmärkt. Irma har bara gått ett par veckor i skolan nu, men det verkar fungera jättefint. Trots detta så visst, vissa morgnar är det svettigt att få till allt, det erkännes, och ja, kalendern är full och ungefär två kvällar i veckan är jag på möten, så nog går det mycket tid åt politiken.
Var ger henne energi?
– Det är när allt går bra för barnen, när barnen lär sig något nytt, som att cykla. Vår grändgemenskap ger mycket styrka och glädje i vardagen och jag tycker om att sjunga och dansa, skratta och sporta . Med mer tid skulle jag ägna mig mer åt Zumba, promenader och läsning.
Vad tar din energi?
– Vardagsstädandet, diskmaskinen som ska igång ideligen, hemmets rutiner som aldrig tar slut.
Pratar fort
Sista frågan:
Hur kan det komma sig att tvillingmammor från skärgården pratar så fort?
– Gör de?
Hon skrattar och konstaterar att hon har en del gemensamt med Veronica Thörnroos, Mia Hanström och Satu Numminen; samhällsengagemang, tvillingar och skärgård. De två förstnämndas makar är hon dessutom släkt med.
– Det är en sådan utmaning att få tvillingar så Gud ger dem kanske bara till dem som klarar av uppgiften. Man måste vara snabb och effektiv och planera sin tid väl. Nu, när mina pojkar är 2,5 år, märker man att det blir lättare och lättare. De har mer och mer glädje av varandra.
Camilla är en del av ett annat tvillingnätverk också. Det är de fyra föräldrapar som fick tvillingar våren 2008, som träffas ibland och stöttar och tipsar varandra.
Småbrukarhem
Jag uppmanar också Camilla att dra sin historia, alltså livet så här långt, i korta drag, en uppgift som hon – naturligtvis – fixar snabbt och lätt utan onödiga utläggningar.
Så här:
Jag är uppvuxen i ett småbrukarhem med fiske och djur och två syskon, Terese, hon bor numera i Stockholm, och Jan-Gustav, som är egenföretagare på Åland.
Jag gick i Lappo skola och i högstadiet i Brändö. Redan som 16-åring flyttade jag till Mariehamn och fick eget hushåll. Det är egentligen väldigt ungt för att flytta hemifrån. Senare har jag politiskt arbetat för att hitta en struktur för skärgårdsungdomarna som kommer till staden, det utarbetades ett förslag, som tyvärr, efter regeringsskiftet, har blivit liggande på någon hylla.
Som barn drömde jag att bli utrikeskorrespondent. Ett år var jag ungdomsredaktör vid tidningen Åland och dessutom sommarvikarie där. Senare har jag också arbetat vid Nya Åland som reporter.
Tv-reporter
Jag studerade vid Åbo Akademi. Jag arbetade 1,5 år vid YLE:s svenskspråkiga regionalen och gjorde inslag från Åboland och Åland. Bland annat gjorde jag ett reportage om miljöläget i Östersjön, det blev en verklig ögonöppnare för mig. Jag bodde i Åbo 7,5 år och kom hem till Åland 1998.
Jag var regiassistent till musikteatern Katrina, jag praktiserade på Operan i Stockholm en tid, jag var med och startade kulturföreningen Alter Ego, Poetry Slam och Rödvinsfilosofikvällarna inom Litteraturföreningen.
Jag arbetade vid Ålands fredsinstitut och som projektledare olika projekt på Nordens institut.
År 2003 var jag mammaledig och ställde upp i valet och kom in lagtinget och stadsfullmäktige. Jag har fått odla mitt samhällsintresse och på olika sätt fått träna mig i att framföra min åsikt och att debattera. Detta kom väl till pass när jag 2005 blev utbildnings- och kulturminister för tre år.
Jag har tyckt om alla mina arbeten. Det är en rikedom att ha fått pröva på så mycket. Det har varit snabba ryck. Det gillar jag. Nu, mitt i livet, ser ja fram emot resten…
