En stark man visar sina svaga sidor
Namn: Karl Ove Lehto.
Född: Den 31 augusti 1972 på Sottunga, men är uppvuxen i Föglö Degerby.
Bor: I Finström Bjärström.
Yrke: Serviceman på Paf, är utbildad till bilmekaniker. Arbetade tio år på bilverkstad först och har nu varit tolv år på Paf.
Familj: Gifte sig den 28 juli i år med Sandra Lönn.
Födelsedagen: Firas hemma i partytält för inbjudna.
Ove Lehto är stark. Det vet vi. I denna födelsedagsintervju avslöjar han några av sina svaga sidor.
Din största svaghet?
– Salmiak. Under tider då jag ska gå upp i vikt kan jag sätta i mig nästan hur mycket lakrits som helst. (Ove har som mest vägd 150 kilo och minst 110. Väger i dag 121 kilo.)
Din svaghet när det gäller mat?
– En biff med god sås är jag rätt svag för.
Är du en storätare?
– Nej, men jag äter många måltider, minst sju mål om dagen.
Är du svag för någon dryck?
– Mjölk. Har periodvis druckit fem liter mjölk, fettfri, per dag. Ett par liter får jag lätt i mig. Numera nöjer jag mig med en liter om dagen.
Och tjejer?
– Jag är riktigt svag för starka tjejer. Sandra, min fru, mötte jag på en tävling. Min förra fru tränade också, det är vanligt bland styrkelyftare att man lever och tränar ihop. Händiga får tjejerna också gärna vara. Så Sandra, som klär om möbler, är ett riktigt lyckokast.
Har du något mindre starkt karaktärsdrag?
– Envis är jag. Har kanske haft lite kort stubin.
Svaghet i yrkeslivet?
– Jag hatar att stiga upp på morgonen. Måste upp vid halv sju, börjar jobba vid halv 8. Har aldrig tränat en morgon, däremot sent på kvällen. Jag är en utpräglad kvällsmänniska. Kan också lätt äta en rejäl middag klockan 22.00.
Svag för böcker eller filmer?
– På senaste år har jag börjat läsa böcker igen, efter många år då jag aldrig öppnade en bok. Det blir deckare eller biografier. Det är bra att ha med en bok på resan. Filmer, nej, det hinner jag sällan med.
Något husdjur?
– Jag är en typisk kattmänniska, men utan katt just nu tyvärr.
Några barndomsminnen du är svag för?
– Kanske kan man säga att jag är svag för min tidigaste karriär, speciellt då pappas hjälp. Från början tyckte jag det var rätt trist med gymnastik i skolan, men att stöta kula och kasta spjut var roligt. Småningom prövade jag på diskus och småningom badminton och skidor. På högstadiet blev det rätt mycket träning. Jag var friidrottare med betoning på styrkan. Snart märke jag att jag var stark. Jag kunde ta 80 kg i bänkpress första gången jag försökte som 15-åring. Jag tränade hemma på Föglö. Pappa tillverkade en hemmagjord skivstång åt mig, med två betongklumpar, som vägde 15 kilo, och senare med blyklumpar på 40 kilo. Att börja träna på gym var en stor dröm.
– När jag gick i Yrkesskolan i stan tränade jag på Idrottsgården. På väggen såg jag listor med rekord och insåg att de där rekorden kunde jag försöka slå. Det var så det började.
Antagligen är du svag för det bästa resultat du någonsin gjort?
– Jag vann VM i styrkelyft i Stavanger 2006 i plus 125 kilosklassen och två veckor efteråt lyfte jag 1.085 kg sammanlagt på SFI mästerskapen i Mariehamn. Det är det mesta jag någonsin lyft på en tävling.
Din svagaste idrottsgren?
– Simning. Tycker inte om att gå i vattnet. Jag har aldrig varit på Södernresa, bränner mig lätt i solen också.
Blir du svag om du inte tränar?
– Nå, tränar gör jag nog, tre eller fyra gånger i veckan. Det tar ett par timmar per gång. Vilan är viktig också. Den blir viktigare ju äldre man blir. Jag har aldrig haft en tränare, men nog många kompisar som hjälpt till.
Och nu som ”gammal” 40-åring blir du svagare och svagare?
– Redan sedan 1 januari i år tävlar jag i veteranklassen, faktiskt. Nu ser jag fram emot Nordiska mästerskapen i bänkpress i Örebro i helgen och i början av september blir det roliga tävlingar här på hemmaplan när SFI fyller 100 år.
