Ny strategi ska minska övergödningen i vattnet
Det politiska målet är klart – näringsutsläppen till vattendragen ska minska fram till 2016.
Men metoden att nå målet ska förändras. I stället för tvång är det frivillighet och samarbete som ska gälla.
I måndags bjöd miljöminister Katrin Sjögren (Lib) tillsammans med Mikael Wennström och Susanne Vävare från miljöbyrån, Jenny Eklund-Melander från fiskeribyrån och Sölve Högman från jordbruksbyrån in medierna till information om det bearbetade utkastet till åtgärdsprogram för Ålands kust-, yt- och grundvatten för 2009-2015.
Åtgärdsprogrammet har gjorts upp i enlighet med EU:s vattendirektiv som Åland är skyldigt att följa, inskärpte de fem redan från början.
Har inte minskat
Katrin Sjögrens utgångspunkt var de dystra siffrorna i statistisk årsbok för Åland 2008 över näringsutsläppen till vattendragen under åren 1994-2007.
Belastningen sjönk fram till 2002 men har efter det ökat igen för fosfor. För kväve är trenden densamma.
– Vi har alltså inte fått något trendbrott, konstaterar miljöministern.
Ökad ekoeffektivitet
Politiskt sett är målet helt klart, understryker hon: Näringsbelastningen måste minska, och de EU-pengar som avsätts för exempelvis jordbruk måste användas på ett bättre sätt för att öka ekoeffektiviteten.
– Vi serverar morötter, men det kommer också piskor i form av lagstiftning. Vi är ålagda att förbättra vattenkvaliteten men vi har fortfarande jättestora utsläpp per invånare. Jag har stöd från de andra i regeringen för åtgärderna, säger hon.
Det nya är, understryker både ministern och tjänstemännen, att de diskussioner som förts med olika organisationer under arbetet med vattenvårdsprogrammet har förts i samförstånd.
– Både inom jordbruk och fiskodling är man väl medveten om att utsläppen måste minska.
Ut på snabbremiss
Den första åtgärden är att få igenom själva programmet som nu ska sändas ut på en ny snabbremiss. Redan i mitten av november ska svaren ges och progammet klubbas enligt planena i december.
Det första konkreta åtagandet enligt programmet är att upprätta skyddsprogram för dricksvattentäkterna och att införa så kallad riktad rådgivning för hur de gårdar som ligger värst till i förhållande till näringsutsläpp ska lägga om sitt jordbruk så att miljökraven uppfylls. Men hur det ska göras, och i vilken takt åtgärderna ska sättas in, vill ingen säga i dag.
– Arbetet bygger på frivillighet och samarbete, och vi vill inte föregripa diskussionerna. Då är de inte längre förutsättningslösa, förklarar Mikael Wennström.
Konkreta krav
Katrin Sjögren säger att samråd är en central arbetsmetod, men tillägger:
– När beslut ska fattas om det kommande landsbygdsutvecklingsprogrammet och den nya fiskodlingsförordningen får vi politiker inte darra på manschetten. Då ställer vi konkreta krav.
Den planerade lagstiftningsändringen i fiskodlingsförordningen kanske kommer att gå ut på att längre tillstånd beviljas om fiskodlaren förbinder sig att använda det nya foder som tagits fram och som minskar belastningen.
Välkomnar strategin
Men trots att ålänningarna själva släpper ut mycket näringsämnen per capita – det visar kartan över de inre vikar som är övergödda, värst av dem Kaldersfjärden i Jomala – så kommer en stor del av belastningen utifrån. Därför ska arbetet med att minska näringsutsläppen föras också internationellt att reglerna blir de samma i flera länder.
– Annars kan exempelvis fiskodlingsföretag flytta till Sverige där regelverket ser annorlunda ut.
Jenny Eklund-Melander välkomnar den nya strategin.
– Inom näringen är man jättepositiv till att vara med och minska utsläppen. Den tidigare kritiken har handlat om att man inte lyssnat på fiskodlarna. Dt här är en strategi som alla gynnas av.
Också jordbrukarna
Också det faktum att Ålands producentförbund – takorganisation för Ålands cirka 500 aktiva jordbrukare – är med i diskussionerna borgar enligt Sölve Högman för att strategin är förankrad också i jordbrukarledet.
