Biskopens julhälsning – En inspirerande jul
Om ni inte blir som ett barn kan ni aldrig komma in i Guds rike. Jesus är så radikal i sin anti-hierarkiska förkunnelse att vi, hans efterföljare, har svårt att ta sprängkraften i hans ord på allvar. Visserligen formulerade redan Paulus den gränsöverskridande jämlikheten i Kristus, men det har tagit två årtusenden innan dess följder på allvar har börjat ta konkret gestalt i våra hem, kyrkor och samhällen – och ännu har vi en lång väg att gå.
Jag tror att vi också kan svänga på uttrycket: Om Gud inte hade blivit ett barn skulle vi aldrig ha fått chansen att komma in i Guds rike. Födelsen i Betlehem skulle inte ha blivit ihågkommen utan påskens händelser, men Jesu död och uppståndelse skulle aldrig ha kunnat ske utan hans födelse. Gud visar sin kärlek genom att gå in i mänsklig sårbarhet och utsatthet. Det faktum att julen fortsätter att beröra oss efter mer än 2000 år tror jag bygger på att Gud kommer oss så nära i berättelsen om det lilla barnet som vilar i en ung kvinnas armar.
Att bli som ett barn handlar för oss vuxna om att upptäcka det inre barn och den gudsförtröstan som i många fall har tunnats ut eller helt gått förlorad. Det här kan förutsätta att vi ger upp vår stolthet och vår illusion om att vi har allt i livet under kontroll. Men det handlar också om en radikal förnyelse. I ett nattligt samtal uppmanar Jesus den förundrade Nikedemos att låta sig födas på nytt. Paulus uttrycker sig ännu mer dramatiskt: vi måste dö och uppstå med Jesus.
De här uttrycken visar åt vilket håll julen vill föra oss: från död till liv; från mörker till ljus, från uppgivenhet till hopp. Istället för att invagga oss i en bedräglig illusion om att vi kan fortsätta som vi alltid gjort vill alltså julen hjälpa oss att bryta med sätt att leva som är skadliga för oss själva, våra närmaste och naturen.
Julen handlar om Guds överraskande och frälsande ingripande i vår värld, men också om Guds strävan efter fred, försoning och rättvisa på jorden. Vi skall därför fortsätta att glädja och överraska varandra på olika sätt under julen, men samtidigt uppmuntra varandra till förändring och förnyelse. Jag tror vi är många som suckar över att julen har kommersialiserats, men jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att gå från ord till förändring. Vi är också många som längtar efter fred, gemenskap och solidaritet, men tyvärr går vi också här allt för sällan från ord till handling.
Att ”in-spireras” är att fyllas av ande. Min bön och min längtan är att julen kunde bli en tid då vi låter oss inspireras av Guds Ande, med möjlighet att föras i oväntade riktningar.
Med dessa ord tillönskas Borgå stift och hela Svenskfinland en god jul!
