DELA
© Nya Åland
Foto: Statsrådets kansli Laura Kotila

Utspel utan verklighetskoppling

Försvarsminister Jussi Niinistös senaste Ålandsutspel har lika lite bärkraft som de tidigare.
Försvarsminister Jussi Niinistö (Blå framtid) vill att ålänningarna ska göra civiltjänst (HBL 28.9). Frågan aktualiseras i samband med att Försvarsministeriet fått tycka till om det nya självstyrelselagsförslaget.

Nyheten fick stort genomslag i riksmedier, precis som frågor som berör försvaret och Åland brukar få.

Men frågan är vari nyheten ligger?

Försvarsministeriets inställning till frågeställningen är känd. De anser, precis som man kan förvänta sig av ett försvarsministerium, att ingen ska undantas militärtjänstgöringen. De har också lite förståelse för de ständiga diskussionerna om marinens fartyg på åländska vatten, eftersom försvaret anser att de bara sköter sina förpliktelser. Svänger man på resonemanget kan man konstatera att det vore en överraskning om den här ståndpunkten inte kommit fram när ministeriet fick säga sitt om förslaget till ny självstyrelselag.

Dessutom är Ålands demilitariserade och neutraliserade status en utmaning om man ser på frågan ur ett strikt försvarsmässigt perspektiv. Men säkerhetspolitik är en betydligt bredare fråga än bara försvarspolitik. Det är därför säkerhetspolitiska frågor i främsta hand sköts av presidenten, statsminister och utrikesministern.

Den nuvarande praxisen har funnits sedan 1920. Ålänningarna med hembygdsrätt befriats från värnplikten sedan självstyrelsen infördes. Den främsta anledningen är inte, som många felaktigt tror, demilitariseringen och neutraliseringen utan det faktum att kommandospråket i försvarsmakten är finska. Enligt nuvarande lag har riksdagen i teorin möjlighet att ålägga ålänningar att tjänstgöra som lotsar, fyrvaktare eller inom civilförvaltningen.

Men enligt förslaget till ny självstyrelselag har ska riksdagen nu fråntas denna möjlighet. I stället kan lagtinget stifta en sådan lag. En sådan lag kommer endast att gälla män eftersom värnplikten i dagsläget endast gäller män.

Men i det nya förslaget har Ålandskommittén tillmätt demilitariseringens och neutraliseringens status en betydelse då den lägger fram motiveringar till varför ålänningar också i framtiden ska befrias från militärtjänstgöring.

Finns det något skäl att ålägga ålänningar att göra civiltjänst?

Nej, inte med dagens upplägg där allt bygger på att alla män ska göra militärtjänst. Civiltjänstgöringen är ett andrahandsalternativ som är tätt sammankopplat till värnplikten.

Frågan kan diskuteras i ett bredare perspektiv och göra om det någon typ av medborgartjänst. Till exempel om det är det rimligt att bara män ska göra värnplikt? Men det är en helt annan diskussion än den försvarsministern försöker väcka.

Försvarsminister Jussi Niinistös uttalande är i linje med hans och partiets tidigare utspel. Som Nya Åland tidigare rapporterat reserverade sig den då Sannfinländska kommittémedlemmen mot Ålandskommitténs förslag på flera punkter. En av dem var just värnpliktsfrågan.

Nästan exakt ett år har gått sedan försvarsministerns senaste Ålandsutspel. Då sade han att demilitariseringen skapar ett militärt vakuum som är svårt att försvara. Uttalandet tolkades som om försvarsministern ifrågasätter Ålands demilitarisering, en populär hållning bland en del försvarsexperter.

Då konstaterade flera garvade politiker med president Sauli Niinistö i spetsen att Finland inte kan gå in och ändra på internationella avtal. Också statsminister Juha Sipilä (C) och utrikesminister Timo Soini (Blå framtid) konstaterade att det inte förekommer någon diskussion om detta i regeringen och att han inte ser någon anledning till en förändring.

Något politiskt stöd av rang har försvarsministern inte fått under gårdagen. Ur ett trovärdighetsperspektiv är det problematiskt att Finland har en försvarsminister som åker solo gång på gång.

Vill Finland framstå som en trovärdig part i internationella sammanhang måste vi försvara de internationella avtal som ingåtts. Sådana är överenskommelserna om demilitariseringen och neutraliseringen. Står Finland inte stadigt vid dessa öppnar landet upp för att andra länder ensidigt kan bryta avtal. Det är inte i ett litet lands intresse.

Att nu börja tumma på sedvanerätten skulle sända fel signaler om demilitariseringen.