DELA
© Nya Åland

Tv-distribution inte ett public service-uppdrag

Lokal-tv-projektet Åland24 fyller snart tre år. Det har varit tre år av försök, utveckling, arbete och mycket lärdom.
En ständig källa till frustration och tandagnisslan har varit distributionen, det vill säga möjligheterna att nå ut till åländska tv-tittare genom de kanaler som står till buds. Länge har strategin i Åland24s styrelse varit att genom förhandlingar och diskussioner med berörda instanser nå lösningar som funkar för alla parter.
I förhållande till MCA och övriga antennföreningar och till Ålcoms ip-tv har samarbetet löpt på och varit konstruktivt. Det kan tyvärr inte sägas om diskussionsklimatet med Ålands radio och tv.
Samtidigt sitter just nu landskapsregeringen och bereder nästa etermediapolitiska program. Som vägkost kommer här några synpunkter och några återblickar på de gångna åren.

När Åland24 inledde sin verksamhet rådde det stor tvekan över om programutbudet alls skulle platsa i public service-utbudet, och man diskuterade från Ålands radio och tv:s sida om någon från radion först borde godkänna programmen innan de fick sändas.
Sedan överenskoms om en prislista per timme för sändningar över Smedsböle, i det som kommit att kallas Ålandskanalen. Trots att då ingen annan aktör producerade åländskt tv-innehåll fanns restriktioner för vilka tider som fick köpas. Bland annat reserverades kl 20.30 dagligen för eventuella framtida program som kunde tänkas produceras av Ålands radio och tv.
Till dags dato har inga program kommit, men det är ännu inte fritt fram att köpa vilka tider som helst. När Ålandskanalen inte sänder Åland24, sänder man Ålands radio och tv:s text-tv, med de notiser som radions redaktion lagt ut på sin hemsida. En del av notiserna som rullar på kan därmed vara upp till tre dagar gamla.

Ingen av de kanaler som finns i tv-utbudet över Smedsböle-sändaren, såsom kommersiella TV 4, betalar något för det privilegiet. Tvärtom får de upphovsrättsersättningar för utländska tv-program i sina kanaler.
De enda tv-producenter som både måste tigga om tv-tid och betala för den är åländska Åland24 och TvMax. Som förklaring på det har svaret från Ålands radio och tv varit: ”Men de utländska kanalerna vill ju folk se.”

Jaha, tänker man då. Så mycket är det lokalt åländska värt.
Ålands radio och tv finansierar driften av sin verksamhet med licensmedel. Åtminstone numera, när de extra anslagen som tidigare gavs via lagtinget som ersättning för kostnaden för sändningsrättigheter togs bort. Däremot har investeringarna i infrastrukturen, våra åländska landsvägar i den digitala världen till stor del finansierats med direkta skattemedel, men kontrolleras fortfarande av Ålands radio och tv.

För att vara riktigt tydlig: Public service-kanalen Ålands radio är en viktig och bra del av det åländska mediautbudet. De licensmedel som uppbärs bör Ålands radios ledning och redaktion ograverat och utan inblandning använda till sin verksamhet.
Däremot är det inte rimligt att samma bolag kontrollerar och med alla medel sätter käppar i hjulet för utvecklingen av privata och kommersiella tv-satsningar, särskilt som det inte tycks finnas utrymme för en satsning på tv-produktion inom Ålands radio och tv.

Sära alltså på intressena. Se till att Ålands radio och tv får de bästa förutsättningar att göra sitt viktiga arbete, men överlåt kontrollen av infrastrukturen till en annan instans. Det kan inte ligga i ålänningarnas intresse, varken som licens- eller skattebetalare, att lokal tv-produktion motarbetas på så småaktiga grunder som hittills skett.
En utgångspunkt kunde vara att behandla åländska och utländska tv-kanaler lika.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax