DELA
© Nya Åland

Sverige har mycket att lära av åländsk polis

I Sverige satsar man på kvantitet och kameraskåp.
På Åland jobbar polisen med att förändra dåligt beteende i trafiken.
Gissa om vårt västra grannland har en del att lära.
I intervjun i dagens Nya Åland med överkonstapel Eva Fellman, som leder den återuppståndna trafikgruppen vid polisen på Åland, kan man snabbt konstatera en sak:
De har fattat grejen.

Om man följt med trafikdebatten i Sverige de senaste tio åren eller å är bilden tydlig: svensk polis jobbar mer med kvantitet än kvalitet. Hellre alkotesta 20.000 stockholmare i eftermiddagsrusningen när 19.999 är nyktra, än att vara på plats under en lördagsnatt när man kanske bara kan testa 500, men hittar 20 rattfyllon. Det är viktigare att stå på en 90-sträcka och ta ”Svenssons” som kör sex km/tim för fort, än att jaga de verkligt farliga beteendena i trafiken.
Med det i bakhuvudet är det mycket glädjande att läsa om inställningen som Eva Fellman och hennes kollegor har när de övervakar den åländska trafiken. Det handlar om säkerhet, och om attityden som du och jag har bakom ratten.
Att köra hetsigt, göra idiotiska omkörningar eller att inte använda blinkers – allt är saker som äventyrar trafiksäkerheten. Och allt är sådant som inte handlar om alkohol eller hastighet. Det handlar om attityder.

För sisådär 20 år sedan fanns det alltid tid avsatt i den svenska grundskolan för att en polis skulle komma och tala om hur man ska bete sig i trafiken. I småskolan handlade det om att titta åt båda hållen vid övergångsstället. I högstadiet om hur man ska uppträda med moppen. Det viktiga var att polisen, på uppdrag av dåvarande Vägverket, jobbade med trafikbeteendet redan mot barn. Så är det inte längre i Sverige, nu ska man sätta dit alla som kör det minsta för fort, och låta så många som möjligt blåsa.
Problemet med kvantitet i stället för kvalitet är att man inte sätter dit de som ska sättas dit. Det är få som är fulla på eftermiddagen, men däremot finns det gott om dem på helgnätter. Det är då de icke så nogräknade sätter sig i bilen efter den trevliga middagen, efter både en och två flaskor vin, lite avec och kanske någon grogg.
Vägarna blir inte heller säkrare av att man monterar upp automatiska kameraskåp för hastighetsbevakning på var och varannan väg. folk lär sig var kamerorna sitter och anpassar hastigheten så att de kör lagligt just där kamerorna står, men fort mellan dem.

Insatser som dessa, som är högprioriterade i vårt västra grannland, ändrar inga dåliga beteenden, får ingen att köra lugnare eller visa hänsyn.
Då är det betryggande att läsa Eva Fellmans resonemang kring de insatser hennes grupp ska göra:
– Det viktigaste är nog att få till stånd en attitydförändring. Att få det aggressiva beteendet i trafiken.
Unga män är överrepresenterade i olycksstatistiken, men är knappast ensamma om att köra som idioter. Vem som helst som kör några tusen kilometer om året ser bevis för att moralen i trafiken är låg. Bara genom att höja den kommer vi att minska antalet skadade och dödade i trafiken. Det normala ska inte vara att ligga för nära bilen framför och hetsa en kanske nervös förare, eller att göra en omkörning så att andra måste bromsa för att undvika en krock.
Det normala ska vara att vi visar varandra hänsyn i trafiken. Målet måste vara att alla kommer fram hela.

För oss som överlevt Stockholmstrafiken i några år är det helt klart att de svenska trafikmyndigheterna skulle kunna lära sig mycket genom att åka till Eva Fellmans och hennes grupp i Godby och lyssna.
Sverige har mycket att lära av åländsk polis.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax