DELA
© Nya Åland

Svenskfinland kunde behöva litet mer av åländsk sisu

Någonting gick fel med tekniken och ett nödmeddelande på finska sändes över Ålands radio. Sånt händer. Mänskliga faktorer kommer vi inte ifrån oberoende av vad lagen säger.
Men det är faktiskt värre än så.
Nya Åland har en längre tid nu försökt få fram orsaken till att ett nödmeddelande om ett gasutsläpp i Borgåtrakten gick ut på finska – enbart finska – över Ålands radio.
Förklaringarna har varit konstiga. Först antogs det att Ålands radio klassas som kommersiell och att den svenskspråkiga versionen därför inte gick ut här. Nödmeddelandena skall nämligen översättas på Radio Vega i det fall att de berör tvåspråkiga områden. Men Radio Vega har ingen kontroll över de meddelanden som sänds ut.
Och den senaste versionen är att meddelandet rörde ett finskspråkigt område och därför inte översattes. Men trots det sändes ut överallt.

Det är jättebra med nödmeddelanden som går ut överallt, så att folk kan skydda sig vid behov. Men den här gången gick något fullständigt på tok. Borgå är ingalunda ett finskspråkigt område. En tredjedel av befolkningen är svenskspråkig. Det borde alltså ha hörts ett ramaskri från Östra Nyland den 24 juli. Om det ramaskreks, så var det väldigt återhållsamt, för det hördes inget i Mariehamn.
Att man tog det så pass lugnt kan ha berott på att Neste Oil, som orsakade utsläppet, själv kontaktade grannar som kunde beröras. Bra. Men det är inte vad lagen förutsätter.
Lagen förutsätter att myndigheterna skall sköta detta. Myndigheterna har rätt att ta över samtliga radio- och tv-kanaler i landet för att sända ut meddelanden till befolkningen. Då skall man göra det. Sända ut meddelanden till befolkningen och inte bara till delar av befolkningen.

I går, 2,5 veckor efter den fatala missen, reagerade Folktinget. I ett pressmeddelande konstaterar man att det är mot lagen att sända ut nödmeddelanden enbart på finska.
Det är inte ens första gången det händer. Samma hände vid en fabriksbrand i Joensuu i vintras. Det utreds nu av justitieombudsmannen. Möjligen var behovet av information på svenska mindre den gången, men det är inte relevant att diskutera i de banorna.
Landet är tvåspråkigt. Landet har en del som enligt lag är enspråkigt svensk. Då skall myndigheterna respektera detta och inte göra sannolikhetskalkyler över hur många svenskspråkiga som mot förmodan kan befinna sig i riskområdet.

Det kan också finnas sådana som talar engelska, ryska, tyska eller något annat språk i området och som inte kan ta till sig nödmeddelanden på vare sig finska eller svenska. Skall man strunta i dem då?
Hur det går till på annat håll är obekant. Men som världen har utvecklats de senaste decennierna är det fler språk som gäller, inte färre.
I en värld där alltfler rör sig alltmer och där de flesta talar mer än ett språk måste det finnas personal som klarar av att skriva ihop ett nödmeddelande på såväl svenska som engelska.
Och i en värld där allt fler rör sig över kommungränserna – mellan en- och tvåspråkiga kommuner – kunde man förvänta sig att reaktionerna på finlandssvenskt håll mot felriktad enspråkighet skulle vara något mer hörbara.
Alla behöver inte uppträda som finlandssvenska ålänningar, men litet mer av åländsk sisu i språkfrågorna skulle inte skada.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax