Verkligheten gör en kullerbytta
En måndagsmorgon i slutet av januari hittar Inga Heller två snäckor med röda strimmor längst ner i necessären. Snäckorna kommer från Röda havet. Det var just för de röda strimmornas skull hon valde dem när hon stod barfota i det obegripligt genomskinliga vattnet i strandbrynet. Det hände sig i mellandagar i solen, fyra dagar efter julklappsutdelningen vid brasan därhemma efter julbastun som hon sprang till i minus 16 graders kyla.
Hon valde snäckorna med röda strimmor för att hon skulle komma ihåg att de var från Röda havet.
Verkligheten har slagit en kullerbytta.
Du går in i en tunnel, stannar där en fem-sex-timmar och kommer ut i en annan verklighet, för en vecka eller två.
Tunnelns inkörsport heter Arlanda. Där hittar du osvikligt andra ålänningar. De sitter och äter frukost eller kvällsmål på det där hotellet, ni vet, lite åt Norrtäljehållet, och de har sina bilar bakom huset. Hotellfolket har ett gott öga till ålänningar och ger ett bra pris just för dem.
Att bilen, som antagligen förvandlas till en snöigloo under den overkliga veckan, står i bredd med andra åländska bilar känns rart och hemtamt. Och ålänningarna själva, de som sitter där och äter, morgon eller kväll, de känner du igen förstås och måste fråga ”var-har-vi-setts-nu-igen-då?”.
För det är ju så. Bekantskapen ökar i kvadrat ju längre bort rent fysiskt från landskapet Åland du befinner sig. Jämför själv: En ålänning i Norrtälje eller en ålänning i Sharm el Sheikh.
På väg bort till den andra verkligheten sitter du i denna tunnel, timme efter timme, du lusläser flygbolagets tidskrift. Övrig tid ägnas åt mat och dryck som i kringelikrokar otroligt nog slutligen når munnen. Samt slummer. Och vips. Verkligheten gör en kullerbytta. Dörren öppnas.
Sardinen vill att burken öppnas mot havet. (Werner Aspenström).
Ålänningen vill att flygplansdörren öppnas mot solen. Och Röda havet.
Just innan jumbojetens port öppnas – du har sett sanden från fönstret, men fattar fortfarande noll och nada – är du beredd att betala vad som helst för att den äntligen ska slås upp. Så. Så! Till slut! Du pustar ut. Ljumma vindar möter huden!
Egypten är brunt. Sandbrunt. Currydoftande. Timme efter timmen kan man färdas genom öknen och bara se sand, sand och åter sand. Eller ligga i solen och bara njuta av sol, sol sol och åter sol.
Här är en dikt. Faktiskt:
1. Aldrig. 2. Mera. 3. Hem. (Henrik Nordbrandt)
Verkligheten gör en ny kullerbytta. Du vaknar snart i din egen säng igen.
”Det omöjliga är det som sker. Det osannolika är det som händer. Det finns en oerhörd massa fördomar om sanningen” (Torgny Lindgren)
KIKI ALBERIUS-FORSMAN
