DELA
© Nya Åland

Slips istället för båt

Jag borde ha blivit meteorolog. Tror jag.
Även om jag inte är beroende av vädret för 5 cent så vill jag veta hur det blir, kollar upp olika sajter på nätet, tittar åt vilket håll fisken i toppen på grannens flaggstång vrider sig och mera sådant.
Jag har också lärt mig att i stort sett veta hur starka vindarna är när det rapporteras om 6-7 m/s, trots att vi i skolan (i mitten av förra seklet) fick lära oss Beaufort-skalan. Då hette det 4 Beaufort. Vinden fick kvistar och tunna löv att rör sig och damm alternativt nysnö att virvla upp.

Hur jag vet det? För att jag precis har hittat en SMHI-sida där de olika skalorna jämförs och beskrivs. Det vill säga det är Beaufort som beskrivs, för på den tiden fanns inga vindmätare. Vid 6 Beaufort sätts stora grenar i rörelse och det viner i telegraf- och telefontrådar. Fast i dag får vi hålla koll på grenarna, så mycket trådar ser man inte längre.
Och vid 10 Beaufort, sällsynt i inlandet sägs det, rycks träd upp med rötterna och det blir skador på husen. Då är vi uppe i runt 30 m/s och talar om storm. Så nu vet jag att det var storm den där gången en stor björk rasade i backen när jag var 5 -6 år gammal.

Nu
vet jag också att det var kuling den gången vi seglade ut från Marsund och möttes av korsvågor vid Hammarudda. En meteorolog vid SMHI hade samma eftermiddag sagt att vi för allt i världen skulle hålla oss på land, för det skulle bli hårt väder över Åland. Och om vi trots allt envisades med att gå ut så tog han farväl per telefon.
Det gick bättre än han vågade tro, vilket jag är rätt nöjd över. Men jag är inte säker på att jag i dag hade fixat att få ner focken. Minns att jag fick slita allt vad jag orkade för vinden ville inte släppa greppet.

Vad jag håller på med? Bara litet nostalgi. Det är första sommaren maken inte har någon båt, som skall putsas och inredas på våren, tömmas och tas upp på hösten och däremellan seglas till Finbo och andra trevliga platser. Jag saknar inte putsandet eller inredandet eller tömmandet, det var mest bara stressigt. Men några svalkande fläktar på sjön skulle inte sitta helt fel.
Istället sitter jag med en svalkande ”slips” kring halsen. Vår kompis Nancy brukar ta med sig litet udda grejer när hon kommer över från Tennessee. I fjol kom hon med en slipsliknande historia, som man lägger i kallt vatten så den sväller upp och så lägger man den runt halsen. Jag lovar att den har en viss avkylande effekt, även om det inte är riktigt samma sak som att sitta på sjön.
Å andra sidan slipper man bärga segel och slå tån i den där kanten som jag på 30 år inte lärde mig vad den heter. Allt har sina goda sidor.

Harriet Tuominen