DELA
© Nya Åland

På toppen, med håret på

På Aftonbladets hemsida fanns en skvallerbild (jo, det är sant!) av en dam som lyfte på aftonklänningen och uppvisade ett par rejält håriga ben. Den intresserade utlovades namnet på damen som så ogenerat visade sina lurviga, om man bara klickade sig vidare.
Det gjorde jag förstås, och fick uppenbarat för mig att benen tillhörde den för mig okända skådespelaren Mo´Nique, som skrattade gott när hon visade upp sig.

Respekt, säger jag.
Jag tycker nämligen att det är väldigt tröttsamt med önskemålen på att kvinnor ska vara släta som barn på ställen där det naturligt växer hår. Inte bara är det ett helsike att hålla efter lurvet stup i kvarten. Dessutom kliar det, man kan få skärsår och allt möjligt.
Rent principiellt är det förstås ännu värre. Varför ska män få vara så lurviga som naturen ämnat, medan kvinnor ska vara släta som småflickor på ben, under armar och, ja, på andra ställen?

Varför känner man sig lite skyldig om man låter bli att raka sig under armarna och utsätter andra på gymmet för sina buskar? Varför är det så laddat med håriga ben att självaste Aftonbladet lyfter upp en orakad filmstjärna?
Jag tror att svaret ligger i behagandet. Kvinnor ska behaga, och måste därför förminska sig, göra sig släta, snälla och oskyldiga. Förpubertala rentav. Även de starkaste kvinnor har internaliserat behagandet så till den grad att de själva tror att sådant som växer på dem är äckligt och måste tas bort.

Upp till kamp, damer! Låt oss följa Mo´Niques exempel (vem hon nu är) och låta växtligheten frodas. Låt oss vara som vi är, och se om inte karlarna faktiskt blir behagade ändå.
Och, i samma veva, bort med silikon och botox och fettsugning och alla dumheter vi hittat på i behagandets namn. Låt oss bli fula som stryk och nervuxna och vilda och tokiga, och se om inte mänskligheten behöver oss ändå.

Låt mig säga som det är. Vi har blivit lurade. Någon och vi själva har fått oss kvinnor och män att tro att kroppen inte är bra som den är, utan måste putsas och ansas och anpassas för att duga.
Det är fel. Varför vet jag det? Jo, för om vi slutar göra det så duger vi ändå. Testa. Börja försiktigt för all del, med bara några olämpliga hårstrån kvar. Se om nån bryr sig. Fråga den som bryr sig varför.
Frihet, frihet, frihet. Mo´Nique är min idol. Hoppas hon är värd det.