För fjorton år sedan
Nedräkningen började för 19 år sedan. Det har fastnat i minnet eftersom till och med jag, som ändå var fullt ansvarig för processen, tyckte att det var väl tidigt.
Efteråt har jag lärt mig att man faktiskt inte alls ska räkna åren man har kvar till pensionen.
Man ska jobba tills man är 68 och helst dö vid 70. Då blir man billig för samhället och ingen belastning i svåra tider. Den pension man betalt in under hela sitt yrkesliv blir ett litet nätt överskott för staten när ett par års pensionsutbetalningar och kostnaden för terminalvården dragits bort.
Så jag har fortsatt räkna ändå: 19, 18, 15, 12. 10, 9, 8, 7, 6, 5…
Ja, där står räkneverket just nu. Att det har gått 14 år sedan starten är mycket förvånande och omtumlande.
För fjorton år sedan hade dottern nyligen blivit myndig och reste på sin första utlandsresa ensam för att jobba på en hästgård i Wales. Det var början på många års ensamresande och jobbande runt jorden tills hon sedan äntligen, tack och lov, visste vad hon ville bli när hon blev stor och faktiskt bosatte sig så nära som i Sverige. Och jag kunde låta min imaginära Frånresta Föräldrars Förening FFF vila några år.
För fjorton år sedan var sonen elva och levde sitt liv genom fotbollen och kompisarna. Vi föräldrar hade en härlig tid under flera år framöver när vi körde runt på fotbollspojkar till alla möjliga lutande bollplaner i Uppland. Tack för det IFK.
För fjorton år sedan gick vi över till euro och jag trodde att jag skulle bli som min mamma som pratade om ”gamla pengar” under hela min barndom efter att två nollor devalverades bort i mitten av 1960-talet. Så gick det inte. Ett tag omvandlade jag stora summor, som husköp, från euro till mark i huvudet men det försvann någonstans på vägen. Nu kan jag knappt tro att vi någonsin haft något som heter mark, än mindre förvandla en summa till gamla pengar.
För fjorton år sedan köpte vi grannhuset som står på samma tomt som vårt hus. Det var ett stort åtagande och vi lånade hela summan, och vi har varit glada över att räntan har fortsatt vara historiskt låg under nästan alla år. Vi räknar med att ha betalt lånet när vi, just det, går i pension. (Snälla räntan, fortsätt med att vara historiskt låg).
Å andra sidan hinner pensionsåldern höjas innan jag är vid målstrecket. Vi har redan varit med om att systemet ändrats och att vi äldre blev förlorare när vi måste räkna hela arbetskarriären, inklusive barnlediga år och studier, men ändå inte får räkna in de jobb vi hade innan vi fyllde 23.
Men vi kan, genom att jobba längre än vår faktiska pensionsålder, dryga ut pensionen något. Så ni kanske inte blir av med mig om fem år i alla fall om jag bara kan hålla mig frisk.
