Brustet hjärta – en verklig sjukdom
Som så många andra besökte jag en begravningsplats i helgen. Det var dagsljus ännu när jag var där, så alla de tända ljusen syntes bara som ett svagt fladdrande mot mörka stenar.
Vi var flera som samtidigt strosade runt på knastrande grusgångar, putsade bort fastfrusna löv och kontrollerade lyktor. Någons ljus hade slocknat och tändstickorna var hemma, men genast fanns det en ask att låna av någon som var en eller två rader bort.
När jag stod där och filosoferade vid familjegraven slog det mig att ingen jag såg verkade ledsen eller uppgiven. Det var mer lugn och eftertanke.
Alla helgons dag är inte sorgens dag, det kändes så tydligt där på Saltviks kyrkogård. Alldeles för många har lagts alldeles för tidigt till vila här och på andra platser. Men just då var det som om vi bestämt oss för att minnas och glädjas över minnena, inte sörja.
Att drabbas av stor sorg är utmanande för människokroppen. Väl hemma igen letade jag upp ett gammalt nummer av tidningen Illustrerad vetenskap. Jag mindes en artikel jag läst som handlade om fenomenet brustet hjärta.
Det var för ungefär 20 år sedan som japanska läkare kom på att brustet hjärta inte bara är ett talesätt eller känsla, utan faktiskt en sjukdom eller i alla fall ett syndrom. Brustet hjärta syndrom-Broken heart syndrom heter det.
Hjärtat går inte i bitar, även om det ibland känns så. Det blåser i stället upp sig som en ballong. Oftast är det, enligt artikeln, ena kammaren som sväller och gör det mycket svårare för hjärtat att pumpa runt blodet.
Symptomen påminner om akut hjärtinfarkt och dyker upp efter stora trauman, sorg eller annat som gjort att kroppen utsätts för stor stress. Vad man vet hittills är det oftast kvinnor över 50 som drabbas. Japanerna döpte syndromet till takotsubo. Namnet kommer från ett speciellt lerkärl som används för att fånga bläckfiskar. Kärlet är brett i basen och smalt i halsen, precis som hjärtat kan se ut vid en ultraljudsundersökning när man fått sjukdomen. Ett fysiskt ”brustet hjärta” återhämtar sig dock rätt snabbt och det blir sällan bestående skador på hjärtat.
Värre kan det vara med ärren i själen. Men kanske vi måste få tro på att tiden läker alla sår.
