Bär ner bordet själva, tack
Förändring är bra.
Och att bära tunga skrivbord tar på krafterna.
På Nyans redaktion finns fem skrivbord längs fönstren mot söder. Här satte jag mig första gången 1994. Då hade jag Tony Landin mittemot mig och Annika Orre bakom mig. Mittemot Annika, vid de fullproppade bokhyllorna, satt kulturredaktören Ida Laanti-Helander.
När jag återvände till Nyan 2008 efter några års frilansande satte jag mig vid det skrivbord som för tillfället var ledigt. Det kunde variera från dag till dag. Efter ett tag fick jag en egen plats i ett som tidigare var arkiv, med en dörr som kunde stängas när jag skulle göra känsliga intervjuer.
Det blev litet ensamt.
Sen blev det en plats ledig igen vid fönsterlängan och det är där jag sitter nu. Bordet mittemot mig har varit tomt ett tag efter att Nina Fellman flyttade in i Jonas Bladhs rum. Bladh flyttade en våning ner till rummet där kulturredaktören Karin Erlandsson och familjeredaktören Kiki Alberius-Forsman tidigare satt.
Familjeredaktören flyttar till det tidigare arkivet där jag häckade för några år sen. Kulturen har flyttat till rummet mellan Fellman och sporten som fick det inofficiella namnet Hönsburen efter att Haije Tuominen och vikarierna Susanna Skogberg och Bodil Bjerre Sekund delade på det år 2000.
På tavlan vid vårt mötesbord har Bladh ritat vem som ska sitta var på övre våningen. Förändringarnas vind blåser längs min länga. Nyhetschefen flyttar till hörnplatsen där Ida satt. Annika flyttar ett steg österut och blir min skrivbordsgranne igen.
Men Annika är fäst vid sitt gamla skrivbord och tar det med sig. Så skrivbordet mittemot mig, det som hade gapat tomt så länge att jag började homestyla det med urdruckna kaffekoppar och nerklottrade anteckningsblock, skulle bort.
Jag och en kollega bar ner det till nedre våningen förra veckan, ivrigt påhejade av medarbetare som gjorde så som folk gör nuförtiden. De fotograferade och facebookade i stället för att hjälpa till.
Sen återstod bara att flytta på några hyllor och dra Annikas skrivbord några meter österut.
Det var inte gjort när jag kom på jobb i måndags. Annikas bord var kvar på sin gamla plats. Mittemot mig fanns ett annat skrivbord som blivit överlopps när kvällschefen Mårten Sundberg hade fått ett höj- och sänkbart bord.
I stället för att bära ut hans gamla bord hade flyttpersonalen släpat det till första bästa tomma plats på redaktionen. Och det var mittemot mig.
Nej vänta, det tomma skrivbordet är inte tomt.
Någon har lagt en postit-lapp på det. Och vad står det på den lappen?
”Bär ner”.
