DELA
© Nya Åland

Ramlagen som löser alla Ålands problem?

Om bara ålänningarna kan enas om en ramlag, där det sägs vilka områden som kan föras över från rikets till åländsk behörighet – när Åland så önskar – så är Ålands lycka gjord.
Kan det vara så enkelt?
Centerns lagtingsgrupp arbetar nu aktivt för att ersätta självstyrelselagen med en ny, som utformas som en ramlag. Ett detaljerat förslag lades fram av de frisinnade i en hemställningsmotion för två år sedan.
FS-motionen skall i mars diskuteras i lagtinget parallellt med landskapsregeringens skattemeddelande, skriver centern i ett pressmeddelande.
När väl ramlagen är ett faktum så kan Åland ta över behörighet efter behörighet från riket i den takt förvaltningen och resurserna räcker till. Modell tar man från Färöarna, som har en liknande ramlag.

Fördelen med ramlagen är en helt ny dynamik i självstyrelsesystemet. ”Ålänningarna kan istället för att som i dag diskutera hur vi skall övertyga Finland om behovet av överföring av ytterligare kompetens till lagtinget, fokusera på hur det nya rättsområdet skall brukas”, skriver centern.
Ordagrant så. Man får hoppas att det blev litet galet. För knappast menar centern att man hittills har övertalat rikssidan att ge över behörighet utan att först på Åland ha diskuterat att den behövs och till vad?

Det där kanske var litet småaktigt, men centern verkar göra det väl lätt för sig. Det är ju inte så bara att ersätta den nuvarande självstyrelselagen med en ramlag. Det är något som skall göras av riksdagen. Lagen stiftas av riksdagen, men skall godkännas av lagtinget.
Med kännedom om all den frustration, allt det gnäll som under årens lopp östs över makthavarna i riket och deras oginhet gentemot ålänningarna, hur skall denna ramlag komma till? Vem skall dra igång den charmoffensiv, som får riksdag och regering att falla pladask i farstun?
De som på senare tid har haft något vänligt att säga om regering och riksdag är lätt räknade – åtminstone de som har sagt det högt. Så man håller onekligen med centern om att det behövs nya former för den politiska dialogen och att ”dagens konfliktsystem” bör ersättas med nya politiska diskussioner.
Men centern kräver mer, man kräver att riksdagen inrättar ett Ålandsutskott för dessa diskussioner. Finns det ingenting Åland kan bidra med, något annat än krav? Något som kunde göra beslutsfattarna på rikssidan intresserade.

En sak till. När Åland väl har fått sin ramlag, där allt utom grundlagen, penningpolitiken, försvaret, presidenten och litet till kan föras över till Åland, då skall det diskuteras pengar. Nya områden att lagstifta om och förvalta kräver mera folk och mera pengar. Skall de pengarna komma från riket? Och hur skall man lyckas komma överens om hur mycket?
Skatterna skall tas över. Och eftersom de mest högljudda anser att Åland i dag inte får tillbaka det Åland betalar in så måste det bli ett nätt litet överskott i den åländska skattekistan framöver. Det betyder att Åland måste betala för den service staten ger, det man inte tar över.
Kan man komma överens om summan? Det gick inte så bra när den så kallade Turunen-kommittén skulle utreda penningströmmarna mellan Åland och riket. Säkert finns det envisa tjänstemän på rikssidan som inte går att tala tillrätta, om man får uttrycka det så. Men hur stor är viljan från åländsk sida att kompromissa?

Det kommer att bli en oerhört intressant diskussion.
Ännu intressantare skulle den bli om man först förutsättningslöst diskuterade vad Åland har nytta av att kunna bestämma över och efter det skulle gå in på hur det skall gå till. Litet som centern skriver i sitt pressmeddelande, fokusera på hur nya rättsområden skall brukas istället för att fokusera på att ta över så mycket som möjligt.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax