DELA
© Nya Åland

Politik är krävande nog utan grodor på Facebook

En fredlig, i laga ordning sammankallad demonstration med lagtingsmän i spetsen – det är ingen mobb.
Det tycker nog inte näringsminister Fredrik Karlström (Ob) heller, när han tänker efter.
Problemet är att det gjorde han inte när han på Facebook slängde ur sig att ”mobben gick loss på torget”. Både hans inlägg och kommentarerna kring den andades ett förakt och en jargong som är privat och ogenomtänkt, på en plats som är offentlig, om en fråga som är eldfängd och, viktigast av allt, en del av Karlströms ministeruppdrag.

Så, en gång för alla, politiker och andra med förtroendeuppdrag och makt: Sluta tramsa på Facebook och andra sociala medier. Det ni vinner i folklighet förlorar ni i trovärdighet. Ni avslöjar saker om er själva som, om det vore ett pokerspel, vore liktydigt med att visa alla sina kort åt motståndarna, inklusive att man ritat en mustasch på den man tycker minst om.
Sluta med det. Seriöst, Fredrik.

Vad gäller själva konflikten, den mellan Fredrik Karlström och bondekåren, som riktade den mycket behärskade ilskan i sin demonstration just mot näringsministern, är den betydligt mer dubbel än en dumhet på Facebook.
Det är ju nämligen så att Åländsk Center, talrikt representerad i demonstrationen, sitter i regeringen, varit med om att ta fram både regeringsprogram och omställningsbudget, medverkat i utformningen av det nya avbytarsystemet, och nu väljer att ställa sig i opposition i den enda besparingsfråga som berör deras grupp av kärnväljare.
Anders Eriksson (ÅF), också med på demonstrationen, var under sin tid som Center-minister den som tog över behandlingen av jordbruksstöden till Åland. Han är också den som i lagtinget som pratar högst om att landskapsregeringen inte sparar tillräckligt, och att man måste dra åt skruvarna mera.

Centerns partiordförande Harry Jansson dyker upp som gubben ur lådan och hävdar att det vore ”absurt” om de andra partierna gjorde avbyteriet till en regeringsfråga.
Är det ändå inte så att de andra partierna i regeringen vore fullt nöjda med att följa den politik man beslutat om, och att det är Centern som gör den till en regeringsfråga?

I bondetåget gavs uttryck för en fullt legitim oro för framtiden. Där framfördes fullt begripliga och vettiga argument för att lägre och felriktade stödnivåer riskerar äventyra framtiden för de åländska småjordbruken. Alla förstår det. Den fråga som ligger i botten är:
Även om man förstår och sympatiserar så räcker pengarna inte till. Det finns ett glapp mellan det som finns och det som ska fördelas. Det finns en stark önskan hos stora delar av den åländska befolkningen att det stöd som kommer jordbruket till del (en stor bit ur vår gemensamma kassa) faktiskt ska användas till a. matproduktion och b. ett jordbruk som rör sig bort från ett extremt stödberoende.

Alla förstår, till och med Fredrik Karlström, att det inte går att avreglera på Åland om inte resten av världen gör det. Men detta är inte en diskussion om att vara för och emot bönder, utan en diskussion om jordbrukets framtid som även de som inte själv är jordbrukare måste få ta del av, eftersom det är våra gemensamma pengar i potten.
Det var en bra demonstration. I vår demokrati är det ett avgjort sundhetstecken att andra än politiker uttrycker sina åsikter, och man får definitivt både skandera slagord och kräva ministrars avgång om man så vill, utan att få en personligt kränkt minister på sig. Med det sagt kan man också konstatera att en del av kritiken från jordbrukarkåren, särskilt på sociala medier, är osaklig, ful och elak.

Politiskt är det mest intressanta ändå hur Centern ska agera i frågan, och vad de övriga partierna i regeringen tvingas till för eftergifter. Och förstås, vad resultatet blir för det åländska jordbruket.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax