DELA
© Nya Åland

Insikter och kreativitet ur mångfald av röster

Författaren och Nobelpristagare i litteratur, Doris Lessing, avled i söndags, 94 år gammal. Många har skrivit vackert och insiktsfullt om hennes liv och hennes betydelse för samtiden och litteraturen.
Doris Lessing var ingen svår författare, fast hon var djup. Den som vill läsa hennes böcker kan välja lager och genrer ur hennes breda produktion, och hitta allt från science fiction, breda exposeer över kulturers uppgångar och fall, smärtsamma skildringar av misslyckat föräldrarskap, kärlekens hårda villkor, politisk idealism och kamp.
Det mesta som hon skrivit är värt en andra läsning, och har man inte börjat än har man många godsaker framför sig.

Vad kan Doris Lessing ha haft att säga som kunde höra hemma på en åländsk ledarsida i november 2013. Hon, som föddes i det nuvarande Iran, växte upp i det dåvarande Rhodesia och bodde och verkade i Storbritannien större delen av sitt liv?
Doris Lessing var en motvalls kärring. Det fanns något i henne och i hennes författarskap som ständigt provocerade, inte minst dem som kände en samhörighet med något hon skrivit. Hon värjde sig mot att bli älskad, mot att bli kategoriserad, mot det förväntade.
När hon äntligen fick Nobelpriset i litteratur var hon närmast förnärmad för att det skulle ta av den lilla tid hon hade kvar att arbeta.

Hon förkroppsligar en fantastisk befrielseresa, från det koloniala Afrika till kritik av rasismen, från hårt hållen flickskoleflicka till radikal aktivist som till och med övergav sina barn för att kunna leva det liv hon kände att hon måste. Ändå var det som om hon in i det sista, också i sina böcker, fortsatte argumentera med sin samtid och med sig själv om rätt och fel, om tolkningar och förändringar och perspektiv.

Ett författarskap som Doris Lessings bjuder på något som vi nödvändigt behöver. Det ligger rentav pengar i det. I affärslivet, i politiken, överallt i samhället blir man allt mer medveten om att människor med olika bakgrunder och perspektiv, från olika klasser, språk, raser och kön borgar för en större kreativitet, fler innovationer, helt enkelt för att man kan ta ett problem, en frågeställning och vända den på så många fler olika sätt.

Att stå på ett ställe, säga en sak, och höra folk omkring en säga samma saker eller nicka instämmande, det ger inget motstånd. Utan motstånd ingen utveckling. I den goda litteraturen har man möjligheten inte bara att prata med människor här och nu, utan långt borta, i tid, rum, kön, ålder och åsikter.
Doris Lessing bjuder på en ung kvinna med starka vänstersympatier, i 1960-talet Afrika, en ung pojke som kanske är ättling till faraonerna i en mycket fjärran framtid, en mamma i 1980-talets England, som får ett barn som är annorlunda och kanske farligt. Bland annat.
Kanske är det Doris Lessings budskap, att man aldrig ska slå sig till ro med bekväma svar. Och att man ska arbeta tills man trillar omkull. I graven får man vila.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax