DELA
© Nya Åland

Hoppet är tillbaka – nu börjar det svåra

Emmanuel Macrons seger ingjuter hopp i kampen mot populister och antidemokrater.

Men nu börjar det svåra arbetet med att reformera ett Frankrike som hamnat på efterkälken.
Man kunde nästan höra den. Lättnadens suck som gick genom Europa på söndag kväll då det stod klart att Emmanuel Macron vunnit presidentvalet i Frankrike.

Till skillnad från flera andra ödesval verkar opinionsmätningarna för omväxlings skull ha överskattat de främlingsfientligas och högerextremas attraktionskraft. För till skillnad från både brexit och det amerikanska presidentvalet var det ingen strid på kniven på målrakan.

När alla röster var räknade stod det klart att Macron vunnit med 66,1 procent av rösterna. Ett tydligt ställningstagande för att Frankrikes plats är i Europa.

Men något skäl för att andas ut finns det inte, även om det var mycket viktigt att väljare som värnar om demokratin mobiliserade sig bakom Macron.

Dagens Nyheters journalist Michael Winiarski slog i går fast att valet av Macron begraver alla högernationalisters fantasier om en axel mellan Donald TrumpMarine Le PenVladimir Putin. Motiveringen är att Macron var den enda franska presidentkandidat som var tydlig och skarp mot Ryssland.

Det är sant att vi knappast får se den axel som både Trump och Putin säkert drömde om. Tur är väl det. Läget stärks av att både Frankrike och Tyskland nu har EU-vänliga ledare. Österrike och Nederländerna har röstat för den europeiska gemenskapen. En viktig motreaktion.

Men det högerextrema och främlingsfientliga hotet är långt ifrån bortblåst och de antidemokratiska rörelserna vittrar morgonluft. I Norden, Östeuropa, Västeuropa och Sydeuropa har de tagit sig in i finrummen på ett sätt som få räknade med för bara ett decennium sedan.

”Bra gjort” .

Citatet pryder en bild av Marine Le Pen på baksidan av den franska dagstidningen Libération dagen efter valet. Budskapet kan tolkas olika. Men man kommer inte ifrån att Le Pens kampanj var en framgång. Den här gången räckte inte hela vägen fram.

Men att närmare elva miljoner lade sin röst på henne är ett tydligt tecken på att hennes försök att tvätta bort fasciststämpeln från paritet har lyckats, trots att den högerextrema ideologin lever och frodas i partiet. Det är en otvetydig framgång för ett parti som länge ansågs vara så marginellt att det inte utgjorde något hot mot den etablerade makten.

Nu har de pressat sig förbi både den traditionella högern och vänstern.

De stora tidningarna har redan listat snärtiga fempunktslistor med Macrons fem största utmaningar; den 10 procent höga arbetslösheten, låga tillväxten, interna splittringen, landets interna säkerhet (Frankrike har befunnit sig i undantagstillstånd sedan terrorattackerna i Paris 2015) och den fortsatta kampen för klimatet.

Rejäla utmaningar, hur svarar han på dem?

Macrons En Marche-rörelse grundades för bara 13 månader sedan. Alla svar finns inte ännu.

Samtidigt måste det börja hända något fort för att väljarna inte ska bli besvikna. Lätt blir det inte. Än så länge har han inte ens ett eget parti. Det första eldprovet blir därför hur många parlamentsledamöter från de etablerade partierna han får med sig i valet i juni i år. Efter det ska rörelsen hålla ihop.

Fransmännen är världskända för sina strejker. De är högljudda och tar länge.

Socialliberalismens främsta uppgift och målsättning måste vara att fokusera på demokratiska lösningarna och genomföra politik som gör samhället bättre. Den vägen har Macron tagit ett litet steg på när han lyckats få med sig väljarna.

Men en av de brännande frågorna är därför vilken av de planerade åtgärderna som Macron planerar gör det bättre för dem som valde att rösta på Le Pen. Lyckas han inte blir det svårt i valet 2022. Det har Le Pen redan siktet inställt på.