DELA
© Nya Åland

Hellre flirt med främlingsfientliga än en tydlig ideologisk riktning?

Vill vi att de åländska partierna ska vara öppna eller slutna, tydliga eller otydliga?
Tidningen Ålands chefredaktör Niklas Lampi finner i denna publikations ledare från i fredags en konspiration värdig en privatspanare om att störta det åländska Centerpartiet i fördärvet. Anledningen till denna spaning är att undertecknad på ledarsidan ansåg att den ideologiska debatt som kommit svallvågorna av svenska Centerns idéprogram är uppfriskande och kommer att klargöra för väljarna vilken värdegrund partiet står på inför kommande val.
Lampi, som jag av säkra källor blivit informerad är läskunnig, låter sina läsare tro att jag med min ledare anser att sakförslagen i sagda idéprogram är bra. Tillåt mig då för ett ögonblick citera mig själv från ledaren i fredags:
”Förslagen om att tillåta månggifte, slopad skolplikt, fri invandring och platt skatt, med många fler, har sedan dess både diskuterats och fått utstå mycket spott och spe i media och sociala medier. Med rätta, ska sägas direkt. Många av förslagen är så verklighetsfrånvända att de inte ens kan platsa i ett idéprogram, partiets fastslagna vision.”
Detta bortser förstås Lampi ifrån när han läser Nyan som fan läser bibeln. Oärligt är bara förnamnet.
Nåväl, redaktör Lampi gillar att framställa absoluta sanningar i sin spalt. Sällan finns det nyanser, sällan finns det gråskalor. Om redaktör Lampi säger si, så är det si. Kom inte och försök med så eller kanske.

Min önskan med ledaren i fredags är att de åländska partierna – alla de åländska partierna, nota bene – ska tydliggöra både sina värdegrunder och sina program för väljarna. De senaste lagtingsvalet var en sorgsam historia på det området. Få sakfrågor diskuterades, än färre ideologiska skillnader kom i ljuset. Detta påpekades för övrigt i båda de åländska tidningarna.
Paradoxalt nog, med tanke på konspirationsteorin, tror jag att det är just Åländsk Center som ligger närmast att komma till en genombrott när det gäller ideologiska diskussioner som grund för sakpolitiken. När finansminister Roger Nordlund ställde sig i talarstolen i lagtingets budgetdebatts sista inlägg och förklarade sitt stöd till samhällsservicereform och kommunreform och deklarerade att han inte tänkte fega ur i ännu en ödesfråga, då vaknade också Centerrörelsen.
Nog för att debatten inte tog fart där och då, men med all sannolikhet kommer den när arbetsgrupperna lägger fram sina förslag om reformerna senare under mandatperioden.

Vi journalister brukar i alla sammanhang efterfråga större öppenhet från de som vi är satta att bevaka. Varför Niklas Lampi i just denna fråga anser att de åländska partierna inte behöver tydliggöra sin politik mot de människor man ber om förtroende att förvalta landskapet Åland vet jag inte. Jag har heller ingen konspirationsteori att bjuda på, jag överlåter dessa åt Lampi.
Däremot kan konstateras att tidningen Åland anser att det vore bättre att titta på den finska Centern än den svenska. Trots att den förra oblygt flirtar med Sannfinländarnas väljare, medan de svenska centerpartisterna jobbar hårt på att bli en motvikt mot Sverigedemokraternas framgångar.
Men det kanske är så enkelt som att Strandgatans pennfäktare väljer att låta ändamålet helga medlen.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax