DELA
© Nya Åland

Tommy Körberg till fullsatt Alandica

Vilka är Tommy Körbergs fem favoritplattor?
Det frågade vi – men intervjun spårade ur.
– Jag har aldrig varit något plattfreak. Men jag lyssnade på allting. Eric Dolphys Out To Lunch, Charles Mingus…
Vilken var din första skiva då?
– Rip It Up, en EP med Little Richard. Den hade spelats på radion och det svänget hörde jag inte av en vit människa på många år. Jag visste inget om hans homosexualitet på den tiden. Det förstod jag först när jag såg honom på Gröna Lund. Kanske var det 1970. Saxofonisten hoppade upp på Little Richards flygel och hasade sig bredbent mot honom. Och Little Richard gjorde en min som om han tänkte ”mmm, honom vill jag ha”. Hans band hade ett fint sväng men han svänger också. Det är som att höra Michael Jacksons sång utan komp, fy fan vad det svänger om honom. Jag önskar att jag hade det i mig men jag är frightfully Swedish. Men ibland får jag till det.
– Fats Domino gillade jag också på den tiden. Jag förstod aldrig Elvis Presleys storhet. Om man är vit ska man sjunga som en vit man, tyckte jag då. Tommy Steele (Englands svar på Elvis) var ärligare.
Sen kom den brittiska rockvågen med Beatles och Rolling Stones.
– Det fanns ett annat brittisk band på den tiden som vi gillade – Pretty Things. Deras sound överensstämde med hur de såg ut. Men de var inte snygga. Rolling Stones var fulsnygga och försökte vara svarta. Jag såg Stones när de repade på Isstadion. Johannes Brost som känner dem tog mig med dit. Det lät inget vidare. Den enda som var ambitiös var Charlie Watts. Han gillar hästar och skor. När vi hälsade på varandra tittade han på mina skor och sa ”yeah”.

Körberg slog igenom 1967 i duon Tom & Mick (Michael Johansson) som fick en hit med en cover på Chris Andrews Somebody’s Taken Maria Away.
– Vi ville att det skulle låta som Sam & Dave och Walker Brothers. Stämsången påminde om Ivy League.
Sen lanserades han som en svensk motsvarighet till Tom Jones. Schlagerfestivallåten Judy min vän blev nia i Spanien. Han följde upp den med valsen ”Drömmen om Elin”. Efter det har han gjort det som fallit honom in, från progressiv rock till musikaler.
När han funderar på vilka plattor han gjort som han är extra stolt över väljer han jazzrockbandet Solar Plexus första platta (1972) och ”Tommy Körberg sjunger Birger Sjöberg” (1973) med arrangemang av Bengt Hallberg.
Tommy Körberg uppträder på Alandica på söndag, konserten är slutsåld på förhand.
Läs hela intervjun i papperstidningen!

Patrik Dahlblom