DELA
© Nya Åland

Nyans nya familjekrönikör: Googla på nudiststränder?

Nya Åland har en ny familjekrönikör. Läs mer om henne här: Tarja skriver fram glädjen i vardagen

Och nedan följer hennes första krönika, som publicerades i onsdagens Nya Åland:

Alla kvinnor älskar att shoppa. Har jag hört.

Till en del håller jag med. Jag bara älskar att köpa skor och väskor. En av anledningarna är att det finns så oherrans mycket snygga skor och väskor och i alla dess färger.

En annan anledning är att man sällan växer ur just dessa saker, storleken håller liksom år efter år. Speciellt väskor, skor kan ändra lite. Men kläder. Det konstiga är att ju mindre klädesplagg desto svårare är det att hitta något som passar. En bikini skulle inhandlas inför en kommande resa. Det är nästan så att jag hellre går till tandläkaren eller sitter i telefonkö till FPA. Nästan.

Då jag inte gärna vill ha närgången experthjälp begav jag mig till en större butik med tuggummituggande expediter som gick i blöjor när jag fyllde fyrtio.

Eftersom jag med all säkerhet skulle ha en tre storlekar mindre bikini nästa sommar när jag gått ner i vikt ville jag inte lägga ut så mycket pengar inför denna resa. Jag menar, vem vill ha en massa kläder i fel storlek liggande hemma?

Hittade efter mycket bläddrande en för halva reapriset. Fyra euro. Förstår varför den var nedsatt. Svart botten och sedan har någon tappat en bricka med färgprover över tyget. Riktigt skitful faktiskt. Men rätt storlek. Eller något ditåt i alla fall.

Överdelen är helt okej. Spänner kanske lite, men tar pattagonien till nya fasta höjder. Ordentliga axelband också, väldigt bra om jordens dragningskraft bestämmer sig för att ta tag i eländet.

Byxorna har jag tyvärr ingen koll på. Jo, lika fula som överdelen och i storlek mammutrumpa bak och bermudatriangel fram.

Däremot har jag ingen koll på hur de ser ut när jag drar eländet på mig, för vid minsta rörelse eller tanke på att böja mig framåt så rullar troseländet ner som en korv under traktordäcket. Framifrån ser jag ut att vara utan underdel och bakifrån som ett cirkustält från tidigt åttiotal. Hur svårt kan det vara? Vill verkligen ingen ha bikinitrosor som går upp till naveln utan att aktern är framme och överdelar utan tubsockefyllning? Tydligen inte.

Tanken på att googla fram nudiststränder på resmålet kändes lockande men kanske inte den mest ultimata lösningen.

Till slut blev trots allt ett par tråkiga svarta bikinibyxor som var så höga att de gick att dra upp över pattagonien och då fungerade som en axelbandslös baddräkt. Lite väl sent upptäckte jag att det betydde att ”baddräkten” fick en åttiotalsskärning runt rasbenen och en bit upp.

Nåja, jag reser inte tillbaka till det stället, även om jag skulle få.

 

Tarja Lilja

Familjekrönikör