Nyängen och hoppgropen
Efter Niklas ledare i tisdags (tidningen Åland 27 april) behövs vissa klarlägganden.
Hoppgropen och Bollhalla har funnits i behandlingen en tid före avgörandet i flera former, det dyraste alternativet kostade över 3.000.000 euro. När ett ärende väl kommit in i beslutsgången så händer något konkret förr eller senare. Förslaget att anslå 350.000 euro för en hoppgrop såg jag som ett alternativ till i alla fall en miljoninvestering.
Jag såg det som bättre att av pragmatiska skäl vinna en omröstning som ledde till en investering om 350.000 euro än att av opinionsskäl vara med och förlora en omröstning om kanske 1,0 – 1,5 miljoner euro. Jag ser alltså den pågående hoppgropen som ett sätt att hålla i pengarna.
När det gäller Nyängen framställs det som om vi inte vill göra någonting, vilket är fel. Vi sade redan i fullmäktigedebatten att skillnaden är för stor mellan renovering delvis nybyggnad med tre avdelningar för 900.000 euro och en nybyggnad med fyra avdelningar för 2.600.000 euro.
Vi har nu fått farhågor att renoveringspengarna inte räcker till, det är bl a flyttkostnaderna och alternativa lokaler som spökar.
Våra undersökningar visar också att ett dagis i standardutförande med fyra avdelningar blir 700 – 800 kvm. Ett sådant menar vi kunde byggas för i storleksordningen 1.600.000 – 1.700.000 euro. Enbart planeringskostnaden minskar med 100.000 euro. Som vi ser närmar sig kostnaderna varann vilket förändrar diskussionen. Vi motser standardalternativet till fullmäktigebehandlingen med stort intresse.
Niklas menar att FS inte har barn i det aktuella dagiset. Det kanske stämmer men personligen har jag en efterföljare som snart är aktuell för Nyängen. Jag vill han får gå i ett bra dagis men vet att det är personalen och dagisverksamheten som är det viktiga. Dessutom vet jag att ett renoverat och tillbyggt också fungerar om målsättningarna varit rätt.
Jag är i alla fall säker på att ett standarddagis som inte suger extra pengar till räntor, onödig energi och utsmyckning är ett bra alternativ för honom. Då finns pengar för verksamheten.
Stadens skuldbörda är i dag över 30 miljoner euro och växer med 6 miljoner euro årligen. Det innebär att staden när den den lille medborgaren är 12 år har en lånebörda på c:a 100 miljoner euro. Hans del är c:a 3.500 euro.
Han blir nog måttligt imponerad om jag förklarar det med ”du vet unge man, kommunal service måste få kosta”. Då säger han nog: ”det låter ganska korkat, varför har ni inte hållit i pengarna?.”
Lennart Isaksson, FS
