Därför begränsad vårfågeljakt
I går tog vi i landskapsregeringen beslut om riktlinjerna för beviljande av tillstånd på jakt av sjöfågel för 2014. Jag får lite nu och då frågor gällande detta, och tänkte här komma med lite svar på de ofta uppkomna frågorna.
Varför tillåter ni jakt på ejderhane under våren på Åland?
Undantagsbestämmelserna i EUs fågeldirektiv ger oss den möjligheten att på selektiv grund (bara hanar) i litet antal, under strikt reglerade och kontrollerade förhållande bedriva jakt på fåglar vars status är klassade som ”gynnsamt bevarande”, samt där det inte finns någon annan lämplig lösning till jakt.
Hur vet ni att ejderstammen har gynnsam bevarandestatus?
Det finns många olika sätt att räkna populationen på, och vi har utfört inventeringar sedan 1948 som visar att vi har haft och har relativt gott om ejder på Åland. Däremot bygger vi inte våra beslut eller argument på våra egna inventeringar utan på den internationella listningen som IUCN (Internationella naturvårdsunionen) gör, där ejdern har gynnsam bevarandestatus (Least Concern) sett till populationen Baltic/Wadden sea, till vilken den åländska ejderpopulationen hör.
Vad betyder ”ingen annan lämplig lösning”?
Ålands landskapsregering gav Uppsala universitet i uppdrag att utföra inventeringar under åren 2007-2008 och 2010-2011 för att på vetenskapliga grunder utreda förekomsten av vissa sjöfåglar och jaktmöjligheten under hösten. Av studien framgår klart att det inte är möjligt att bedriva meningsfull jakt på guding under hösten och därmed är fågeldirektivets kriterium ”ingen annan lämplig lösning” uppfyllt.
Jägarna får skjuta två stycken ejderhanar per dag upp till kvoten är fylld på 3800 stycken, varför är det begränsat till två per dag om det finns en kvot?
Vi har beviljat ca 2400 tillstånd varje år och vi vill att kvoten ska räcka till alla och att så många som möjligt skall ut och bedriva den oerhört viktiga viltvården. Jaktvårdsföreningarna ansvarar för viltvården inom sitt verksamhetsområde, och av föreningarnas stadgar framgår bland annat hur de skall verka för att bevara och förkovra viltstammarna samt för att främja efterlevnaden av jaktlagstiftningen.
Landskapsregeringen beviljar årligen jaktvårdsföreningarna bidrag för viltvård och forskning ur de medel som inflyter från jaktvårdsavgiften. Den Europeiska miljöbyrån understryker även vikten av att kontrollera stammarna av mink och mårdhund på grund av deras påverkan på inhemsk fauna, och framhåller intensiv jakt och fångst som effektiva metoder. Tyvärr riskerar den viktiga balansen mellan jakt och viltvård att rubbas om ytterligare inskränkningar i vårfågeljakten görs.
På Åland har vi även inskrivet i lag att vilt som fälls skall tas tillvara som föda och att tillaga ”vårfågel” har en lång tradition på Åland och hör om något till vårt levande kulturarv.
Till Bengt Häger vill jag först be om ursäkt för att jag inte svarat tidigare på dina frågor riktade direkt till mig via dina insändare, men bättre sent än aldrig.
Som du skriver så har vi budgeterat ca € 30.000 för viltvårdsinsatser via jaktvårdsföreningarna, och det är fördelat på rovdjurspremie för mårdhund och mink, tillverkning av holkar och subventionering av mink och mårdhundsfällor. Gällande vitsvanshjorten är vår inställning att vi ska styra upp förvaltningen, men i dagsläget måste vi prioritera andra frågor, som förvaltningsplanen för lodjur som vi som bäst arbetar med.
Vad gäller vildsvinen är det tillåtet med jakt året om så länge man har jakträtt på marken. Jag vill dock uppmärksamma, inte dig Bengt för jag vet att du har koll, men alla andra att det just nu råder allmänt hundförbud i skogarna eftersom det är en känslig tid bland annat för hjortdjuren. Visar det sig att vildsvinen blir ett problem kommer jag dock göra allt jag kan för att hitta vägar att åtgärda det, men fram tills dess är jag övertygad om att Ålands ca 3500 jägare skall klara av att se till att så inte sker.
Fredrik Karlström (ÅMS)
näringsminister
