Bättre familjeförsäkring kan ersätta hemvårdsstödet
Efter att ÅSUB lämnat en rapport som ska tjäna som underlag för stiftandet av en åländsk äldreomsorgslag har en plötslig debatt om hemvårdsstödet blossat upp.
Detta eftersom Edvard Johansson kastat fram att ett slopande av hemvårdsstödet skulle öka sysselsättningen.
Hemvårdsstödet har alltid starkt omhuldats av moderaterna.
Stödet har ansetts ge valfrihet åt familjerna. Istället för daghem kan barnet tas om hand i det egna hemmet.
Dessutom har man från moderaterna räknat ut att barn som fostras i hemmet upp till tre år är billigare för kommunen än barn som tas om hand inom den kommunala barnomsorgen. Båda argumenten blir alltmer ihåliga. Hemvårdsstödet är en finländsk uppfinnig som skapats av en rödgrön regering någon gång på sjuttiotalet.
Socialdemokraterna ville införa allmän barnomsorg. Centern krävde hemvårdsstöd för att gå med på socialdemokraterans önskningar. Stödet är ett finländskt påhitt som saknar direkt motsvarighet i övriga norden. Stödet är inte jämlikt och inte jämställt.
År 2015 lyfte 732 kvinnor hemvårdsstöd och 23 män.
Tre procent av männen lyfte hemvårdsstöd. Tror någon att läget radikalt förändrats?
Denna ojämställdhet leder till sämre ställning på arbetsmarknaden, lägre löner och betydligt lägre pensioner för kvinnorna.
Under Carina Aaltonens tid som socialminister förbättrades villkoren för stödet. Grunddelen är 500 euro. Dessutom infördes ett utökat hemvårdsstöd till 700 euro för vardera förälder som stannar hemma i sju månader med barnet.
Dessutom höjdes den inkomstbaserade tilläggsdelen till på 350 euro i månaden. Lagen trädde ikraft den 1 januari 2016.
Kommunernas kostnader för hemvårdsstödet har givetvis ökat. Huruvida fler män tagit ut hemvårdsstöd och hur stödet i övrigt påverkat barnfamiljernas ekonomi är omöjligt att säga efter så kort tid med den nya lagen.
Moderaterna utgår i sin insändare från att hemvårdsstödet är 500 euro vilket antingen är okunskap eller ett sätt att på osakliga grunder visa att hemvårdsstöd är betydligt billigare för kommunen än kommunala dagis.
Fredrik Rosenqvist för ett nationalekonomiskt resonemang för att visa att hemvårdsstödet är samhällsekonomiskt oförnuftigt.
Det är inte svårt att ge Rosenqvist rätt. Däremot ökar man knappast sysselsättningsgraden i det åländska samhället i nämnvärd grad med att ta bort hemvårdsstödet. Åländska kvinnor är idag något mer sysselsatta en åländska män.
Dessutom har Åland ingen arbetslöshet att tala om.
Sysselsättningseffekten av att eliminera stödet är därmed tvivelaktigt. Enda sättet att öka sysselsättningen och trygga välfärden är genom inflyttning av människor i yrkesverksam ålder.
Dagens småbarnsmammor vill ofta stanna hemma tills barnet är cirka två år. Därefter väljer många dagis (56 procent).
Med stigande ålder ökar antalet barn på dagis.
Av treåringarna är 83 procent inskrivna och sedan stiger andelen till långt över 90 procent för fyra- till sexåringarna.
Med hänsyn till småbarnsföräldrarnas önskemål är det betydligt viktigare att utveckla familjeförsäkringen i Finland så att den kommer upp till samma nivå som i Sverige det vill säga 480 dagar garanterad ledighet och inkomstrelaterad familjepenning som kan tas ut åtminstone tills barnet börjar skolan.
Hemvårdsstödet är inte bra men det ska inte slösas bort utan att kvinnorna får något bättre istället.
Barbro Sundback
(S)
