DELA
© Nya Åland

”Bra med ett alternativ till fotbollen”

I Strandnäs skolas gymnastiksal är det full fart under tisdagskvällen när Nyan kommer på besök. Basket står på schemat, och en av ledarna som var med och drog i gång en av Ålands minsta idrottsföreteelser en gång i tiden är dagens ålänning: Mike Edwards.
– Vi tränar tre gånger i veckan, med både yngre och lite äldre spelare, säger han.
Fanns det organiserade basketträningar när du kom hit för tio år sedan?
– Nej, så jag gick till Idrottsgården och började spela lite där med folk jag kände. Det tog ett tag innan det kom i gång, och det var först när jag träffade Andrew Hagmark-Cooper som basketen fick fart på allvar. Han har hand om Basket Åland och kan pappersarbetet och allt sådant där, jag är mer efterbliven (skratt).
Har basket alltid varit en del av ditt liv?
– Ja, jag är från Miami och fick ett stipendium för att spela basket i college. Jag hade även stipendier för friidrott, simning och amerikansk fotboll men förlorade allt en dag. Jag hjälpte en kompis som hade problem med en bil, och när jag reste mig upp blev jag påkörd av en rattfyllerist. Killen körde full för andra gången, men fick lämna fängelset efter tre månader. Han var ute innan jag hade lämnat sjukhuset. Rättvisesystemet i USA är ett skämt.
Vad betyder basketen för dig nu?
– Jag gillar att vara här och pusha andra. Om jag kan spela med ett trasigt högerben så kan alla andra som är här jobba lite hårdare. Gnäller de över att det är jobbigt kan de bara kolla på mig, och då gnäller de inte mer (skratt).
Hur ser framtiden ut för Basket Åland?
– Det kommer mer och mer ungdomar för varje år som går så det ser bra ut. Jag tycker det är bra att det finns ett alternativ för barn som inte håller på med ishockey och fotboll, för det känns lite som att det är allt som finns här. Förhoppningsvis kan vi börja involvera skolorna på Åland i basket, gärna i en turnering dem emellan längre fram.
Avslutningsvis får du skicka en hälsning. Till vem vill du rikta den till?
– Till mina döttrar Natalie och Desirée.

Oskar Magnusson (text & foto)