’Japansk’ Ålandsklubb – en samlingsplats för alla åldrar
KARATE. Här är föreningen som inte har några problem med att överbrygga åldersskillnader.
På karateklubben Ogawa väntar inte föräldrarna på att barnens pass ska ta slut – de tränar under tiden i lokalen intill.
– Vi förenar nytta med nöje kan man säga, säger ordföranden Brage Styrström.
Redan vid ingången till karateklubben Ogawa lokaler i centrala Mariehamn är det lätt att slås av tanken att en kampsportklubb knappast kan verka i en mer passande miljö.
I tunneln ner till det gamla skyddsrummet Bergsskyddet ökar skriken från dojon i styrka för varje steg man tar.
Den sterila miljön, ekot och det faktum att det utövas kampsport i ett skyddsrum är som hämtat från den där Rockyfilmen där Ivan Drago drillades till perfektion av den sovjetiska idrottsapparaten.
Men i stället för ”Eye of the Tiger” slår Ogawa in på den mjuka vägen.
Som all kampsport från österlandet handlar karate lika mycket om mental mognad som fysiska färdigheter.
– Mellan varje grad (dan) av svart bälte tar det lika många år innan man får prova på nästa nivå. Exempelvis måste det dröja fyra år innan man kan gå från den tredje dan till fjärde dan eftersom man måste vara redo mentalt, ha förståelse för tekniken och självförsvar, säger Brage Styrström som själv har andra gradens svart bälte.
Williams högst graderad
Karl-Erik Williams är den högst graderade i klubben. Han har tränat karate sedan 1972 och innehar nu fjärde gradens svart bälte.
– Men det är inte frustrerande att det tar en livstid att nå till den tionde graden. Det är ändå inte graden av svart bälte som driver en. När jag började tävla som 15-åring handlade allt om fajting och tävlingar för min del, säger Brage Styrström.
Brage Styrström halkade in på karaten på 1980-talet. Då var karateklubben på Åland drygt tio år gammal och hade efter en period med flera aktiva medlemmar tappat något i tävlingstempo. Men med Styrströms generation återupptogs det frekventa tävlandet ånyo.
– I mitten på 80-talet hade vi ett gäng som åkte och tävlade. Man behövde till och med kvala in för att få vara med i truppen, säger Brage Styrström.
Tävlingslaget bestod då av bland andra Tom Pussinen, Christian Holmén, Christian Lindström, Markku Sandell och Ulf Mattsson.
– När de splittrades i slutet av 80-talet växte en ny tävlingsgeneration växte fram mellan 1992 och 1995. De tog tävlandet vidare med flera FM-medaljer i bagaget; Johan Williams, Filip Ekelund, Andreas Backman och Maria Williams var Ogawas främsta fajters under den perioden.
Under åren 1996-2001 tog sig flera Ogawamedlemmar ut och tävlade framgångsrikt på den internationella karatescenen.
Läs mer i torsdagens Nyan.
