SÖK
MENY
Med stigande ålder blir man mindre rörlig, tillbringar mer tid i bostaden och vill ha ett väl fungerande hem, helst med fönster i alla väderstreck och en lättåtkomlig trädgård.
19 gånger i livet har Inga Heller d.ä. flyttat. Det är nog rätt normalt. Den 19:e gången hade hon och gobbin hittat det gulligaste huset på den gulligaste gatan i den gulligaste staden. Det var 1985 och där bor de kvar.
De har glasveranda, de har kakelugnar, de har spröjsade fönster och till och med stockrosor på tomten. De har ett rätt nyligen renoverat kök – hoppsan det var visst 15 år sedan – och dito badrum, – hoppsan, det var 10 år sen.
– Här vill jag stanna tills jag dör, förkunnar hon.
Den som lever får se. Bokstavligen.
Det verkar som om äldre på Åland är mycket måna om att bo kvar hemma långt upp i åren. En gammal mor i Sverige längtade efter ett serviceboende och fick köa några år. Väl där, med eget rum, men med service och hjälp och mat och sällskap i korridoren, trivdes hon som fisken i vattnet. En viss litteraturprofessor var intressant att diskutera med och han köpte blommor till henne ibland. Småningom blev han dock lite ”barnslig”, han var ju bara 88 år …
I det gulligaste av alla hus har barnen varit små och folkat till sig, centimeterstrecken på längder under en meter syns fortfarande i snedtaket, hundar och katter har kommit och gått, möbler och prylar har i viss mån bytts ut, men nu är varje sak på rätt plats. Även om den senaste katten dragit vidare till sin katthimmel har hemmet en själ. Och antagligen lukt.
För en tid sedan i en tidning svarade en tonårsidol på frågan vilken som är den bästa doften i världen.
– Den bästa lukten finns i gamla människors hem, sa han. Det är trygghet.
Nu är hemmet väl inbott för att inte säga ingrott. Foten vet att tredje trappsteget knarrar, handen hittar handtag och lysknappar i den svartaste natt, det går i ett huj att plocka ur diskmaskinen. Varje föremål har sin plats. Och nötväckan bor i asken utanför fönstret.
Solen lyser fint på morgnarna på gardinerna i sovrummet och den värmer fötterna perfekt på eftermiddagarna i arbetsrummet. Karlavagnen syns från matsalsfönstret och Orion blinkar mellan husen i söder …
En gång fick Inga Heller d.ä. för sig att hon ville bo så hon hade havsutsikt. Bor man på Åland ska man väl se havet, tyckte hon. Men så svängde hon på skrivbordet uppe i arbetsrummet och upptäckte att hon därifrån ser fartygens skorstenar komma och gå när löven fallit på höstarna.
En sjötomt vill alla ha, men det riktigt härligt rättvisa här i världen är att alla faktiskt har en stjärntomt. Det är bara att vända blicken uppåt.
