SÖK
MENY
Ingen har väl missat den dramatiska konstkuppen som drabbade Louvren i Paris i för några dagar sedan. Ovärderliga smycken stals med hjälp av en lyftkran och ett sönderslaget fönster – mitt på ljusa dagen. Det är ju som taget ur en film, men otroligt nog är det faktiskt långt ifrån första gången som den här typen av överraskande stölder drabbar museet.
Trots att jag varit i Paris har jag inte besökt Louvren och jag inser också nu att jag nog inte vet så mycket om det heller, så jag börjar söka fram information. Det byggdes som ett slott i slutet av 1100-talet och genomgick flera renoveringar under århundradena. När kung Ludvig XIV sedan valde att flytta till sitt aningen mer flådiga nybygge Versailles i slutet av 1600-talet blev det gamla slottet en sorts konstförvaring. Det var först i och med revolutionen som Louvren blev ett riktigt museum, eftersom staten ville ha en säker plats för rikets mest värdefulla föremål. I dag innehåller det omkring 500 000 objekt och räknas som världens största.
Det verkar ha varit först under 1900-talet som säkerheten visade sig vara otillräcklig då stölderna började avlösa varandra. År 1966 angreps en transport som skulle föra antika smycken tillbaka till museet efter att de varit utlånade till USA – de påträffades senare liggande i en påse i New York. Tio år efter det stals först en tavla och senare ett juvelprytt svärd då maskerade män tog sig in i via någon typ av byggnadsställning. På 1980- och 90-talen skedde igen en rad stölder, bland annat skars flera tavlor ur sina ramar och romerska smycken försvann. Flera av dessa objekt har aldrig återfunnits.
Den mest anmärkningsvärda stölden är ändå den av Leonardo da Vincis verk Mona Lisa år 1911. Att målningen var borta på riktigt och inte bara tillfälligt flyttad upptäcktes först ett dygn efteråt och då påbörjades en intensiv jakt på tjuven. Spåren ledde åt olika håll – bland annat förhördes själva Pablo Picasso. Han var oskyldig till brottet, men det visade sig dock att han köpt antika skulpturer som stulits från museet några år tidigare. De fick han nu lämna tillbaka.
Namnet på den verkliga tjuven var Vincenzo Peruggia. Han hade tidigare jobbat på Louvren och promenerade helt enkelt in iklädd sin gamla uniform, monterade ner tavlan och gick raka vägen ut igen. Han åkte inte fast förrän två år senare då han försökte sälja verket. Vilken tur att världens mest kända tavla klarade sig tänker man kanske då, men faktiskt så var den vid tidpunkten ett av konstnärens mindre kända verk. Det är tack vare Peruggia som vi alla känner till Mona Lisa i dag. Inget ont som inte för något gott med sig.
