Jag fascineras av aktivitetsbaserade rolighetshus. Jag tror inte att de på riktigt kallas så, men det är det närmaste jag har att beskriva dem. Min man skulle kalla dem för ”dagisgård”.
Saken är alltså den att mina mappar märkta ”hus” i sociala medier (där jag alltså samlar hus- och heminspiration) är till stor del baserad på hur fysiskt aktiv jag kan vara på ett roligt men ändå produktivt sätt.
Jag är till exempel väldigt intresserad av en kvinna som har installerat krokar från taket i köket som hon svingar sig mellan när hon ska hämta saker.
Väldigt jobbigt när man ska hämta kaffe, men roligt när man ska ta sig en banan till mellanmål.
Sen finns det tjejen som har en liten minitrampolin i vardagsrummet som hon sytt ett överkast till så att det ser ut som en söt liten fotpall. Söt fotpall på dagen, tv-trampolin på natten. Fantastiskt.
Jag gillar också killen som kopplade sin tvättmaskin till en träningscykel, vilket gör att han nu själv kan stå för tvättandet. Spara på elräkning plus träna musklerna! Smart!
Sen var det ju förstås det där paret som installerade en rutschkana från övre våningen ner till hallen.
Jag menar, vems dröm är inte det? (Inte min mans i alla fall).
Jag skulle också vilja ha ett flertal hammockar, gungor, ribbstolar och gärna en stor studsboll att hoppa runt på.
Men min man tycker allt detta kan göra ett hem lite ”oroligt”. Men jag säger att snarare bara blir mer roligt.
Tills dess att jag kan bygga mig ett eget litet djungelgym (troligen utomhus om jag ska upprätthålla husfriden) får jag nöja mig med en yogamatta i vardagsrummet. Väldigt Svenssonigt.
