Viktigt att inte kasta yxan i sjön
Axel Jonsson skriver i måndagens tidning en insändare om det politiska klimatet i Finland. Jag håller med honom om att det kommer att bli tuffa år. Det går inte heller att vifta bort Sannfinländarnas regeringsmedverkan och det faktum att de har ett ganska dåligt track-record i Ålandsfrågor.
Men samtidigt är det viktigt att vi nu inte heller målar fan på väggen. Vi kan inte ändra valresultatet och det faktum att nästan 20 procent av finländarna ville ha sannfinländarna vid makten. Nu får de chansen att visa vad de går för. Jag kommer jobba konstruktivt, också med sannfinländarna, för att få resultat till stånd i stället för att oja mig över vad som eventuellt kanske kan hända. Jag ser glaset som halvfullt i stället för halvtomt och min magkänsla är hittills god.
Det strategiska regeringsprogrammet är i detta hänseende inte tokigt och det är i betraktarens ögon hur man läser texten. Det är inte sant att programmet skulle sakna skrivningar om svenskan eller om Åland. I programmets inledning konstateras bl.a. att ”Vi har ett rikt språk- och kulturarv och vi värnar om ett tvåspråkigt Finland i enlighet med grundlagen och våra värderingar”. Personligen skulle jag gärna sett en ännu starkare skrivning och att också nationalspråksstrategin konkret skulle lyfts upp, men det här är nuläget.
Statsminister Juha Sipilä och finansminister Alexander Stubb har bedyrat att inget ska ske med landets tvåspråkighet och de vet att det är viktigt för Åland. Det finns ingen orsak för mig att ifrågasätta deras ord på den här punkten. Men, nu är det så klart upp till bevis och tillsammans med Svenska riksdagsgruppen kommer jag se till att svenska språket hela tiden finns på agendan.
Åland finns med i bilaga 7 i programmet där det konstateras att ”reformen av självstyrelselagen för Åland fortsätter och regeringens förslag lämnas till riksdagen senast våren 2018”. Bilagorna är en lika viktig del av regeringsprogrammet som den strategiska inledningen. Det är i bilagorna som också nedskärningarna preciseras. På den listan kan man inte säga att Åland är förfördelat. Nedskärningarna drabbar inte Åland direkt. Det finns inga nedskärningar i sjöfartsstöden och gällande vindkraften så var skrivningen bättre än vad åtminstone jag själv hade befarat. Det enda som i detta skede beslöts i systemet med inmatningstariffer var att taket för utbyggd kapacitet sänks från 2500 MW till 2000 MW.
Sjöfartsstöden finns på en lista om hot om nedskärningar, bilaga 2. Det är en lista som man hotar med ifall arbetsmarknadsparterna inte kommer överens om ett nytt s.k. samhällsavtal. Där finns nedskärningar på 1,5 miljarder varav sjöfartsstöden är 20 miljoner euro. Det är dock viktigt att komma ihåg att det här är en lista med hot, det är inte beslutade saker.
Klart att jag också tycker att det är mycket olustigt att sjöfartsstöden nämns här. Det skapar en känsla av osäkerhet. Men en nedskärning av stöden skulle vara kontraproduktivt och leda till utflaggningar och förlorade jobb. Det har Finland inte råd med och det kommer jag lyfta upp redan den här veckan då vi behandlar regeringsprogrammet i riksdagen.
Gällande regeringsprogrammets skrivningar om företagsamheten och den ekonomiska politiken finns det också mycket som kommer att gynna Åland och jag tror att det är viktigt att vi nu inte kastar yxan i sjön utan jobbar konstruktivt och pragmatiskt för att stärka Åland. Det är ett arbete jag ser fram emot att göra också med Axel Jonsson.
Mats Löfström
Riksdagsledamot
