”Sunt bondförnuft” tillåts trots språkkrav
Svenska ska användas i både skriftliga och muntliga kontakter mellan landskapsförvaltningen och riket.
Men det finns undantag som motiveras av samhällsutvecklingen.
För första gången har landskapets tjänstemän fått skriftliga direktiv för hur och när svenska språket ska användas i kommunikation internt och externt och när det är tillåtet att avvika från grundregeln.
Arbetsspråket är svenska, slår man fast i anvisningarna – och därför är det svenska och inget annat som ska skrivas och talas när tjänstemännen handlägger förvaltningsärenden
Men under särskilda omständigheter kan något annat språk än svenska användas tillfälligt i förhållande till enskilda personer om bedömningen är att det är onödigt med tolk, det vill säga när tjänstemannen kan tala den andra partens språk. Då ska man särkilt beakta enskilda personers behov av hjälp och deras utsatta ställning.
I sådana situationer har tjänstemannen rätt stort utrymme för egen prövning och så kallat sunt bondförnuft, heter det i direktiven.
Hittills har kravet varit att riksmyndigheterna ska kommunicera med landskapet på svenska när det gäller skriftliga handlingar. Nu utvidgas kravet till att gälla även muntlig kommunikation trots att det inte finns bestämmelser om detta i självstyrelselagen.
Läs mer i papperstidningen eller E-Nyan!
