Slutet kom alldeles för tidigt
Rivningen av lärarbostäderna vid Strandnäs skola har börjat. I skrivandes stund är en tredjedel av längan från 1952 borta. Fönster och dörrar är bortplockade tillsammans med all fast inredning.
När vi besöker platsen strålar den varmgula kvällssolen genom lövverket och skänker platsen ett stilla skimmer som leker på fasaden med dess murgröna. Ett värdigt slut för en byggnad, men tyvärr kom det slutet alldeles för tidigt.
Materialen är gedigna, och byggarnas hantverk väl utfört.
Planlösningen är genomtänkt och de stora fönstren ger rummen luft och ljus, i alla detaljer ses engagemang och eftertanke. I det snart 70 år gamla huset syns inga spår av fukt eller mögel.
Inte heller finns det gammal isolering eller trötta gipsskivor i väggarna.
Lägg nu till att arkitekten är Jonas Axel Cedercreutz, den namnkunnige finländske arkitekt som bland ritat vårt Sjöfartsmuseum som vi är så stolta över.
Lärarbostäderna var byggda i en tidstypisk 50-tals arkitektur med mycket hög klass.
När man ser på gällande generalplan så finns det där en sammanställning av arkitektoniskt och kulturhistoriskt värdefulla byggnader i Mariehamn, i denna lista är Lärarbostäderna markerat under kategori B,
”stadsbildsmässigt viktigt byggnad, bör K-märkas”.
Mariehamns stad river alltså ett hus de själva listar som viktigt att bevara.
Visserligen hade det krävts åtgärder för att göra lägenheterna anpassade till en modern livsstil. Trots det är huset på många sätt i betydligt bättre skick än liknande objekt från senare delen av 1900-talet, dessutom är det byggt i material och med metoder som har en längre livslängd än mycket av det som byggs i vår egen tid.
Det lättaste för Mariehamns stad skulle givetvis ha varit att följa stadsstyrelsens godkännande från 2013 (6.6 §177) om att Infrastrukturnämnden vidtar åtgärder för försäljning av lärarbostäderna och företräder staden vid en stadsplaneprocess, även om det förslag som föredragande för nämnden tog fram senare förkastades av Infrastrukturnämnden, stadsfullmäktige och stadsstyrelsen.
Beslutet om rivning togs av Infrastrukturnämnden 20.09.2016 och i beslutunderlaget beaktades inte museibyråns utlåtande om Lärarbostädernas kulturhistoriska- och arkitektoniska värden. Så vitt vi vet hördes aldrig stadsarkitekten och inte heller fanns underlag för hur mycket en rivning skulle kosta.
Så nu bara veckor efter att Åland visat sig släppa ut mest koldioxid per capita i hela EU så river vi en fungerande byggnad med åtta bostäder, vi skapar ett skolområde som dör kvällstid och vi förstör en arkitektonisk pärla. Mariehamns stad med Infrastrukturnämnden i fronten har agerat synnerligen huvudlöst och iscensatt en kapitalförstöring som drabbar skattebetalarna.
Berörda politiker och tjänstemän borde inget annat än skämmas. En ursäkt, till alla mariehamnare vars stad de förstör, vore på sin plats.
Högaktningsfullt,
Micko Koskinen, arkitekt
Leo Pahlman, arkitektstudent
