På svenska, tack
Det sägs att ett kärt barn har många namn. Men kan ett kärt barn också ha många identiteter?
Tillräckligt många för att det ska uppstå en förvirring kring vilken kultur eller nationalitet man tillhör? För mig är svaret ja, men idag försöker jag att särkoppla det från vem jag är som person. Även om det uppstår konflikter i ett blåvitt hjärta som vuxit i en gulblå kropp.
För tydlighetens skull ska jag förklara att jag bor och är uppvuxen i Stockholm. Mina föräldrar utvandrade från Finland med vågen av arbetskraft som sökte sig till Sverige sent 70-, tidigt 80-tal.
Med det sagt har våra förhållanden aldrig varit knappa när det kommer till mat och hushåll. Tvärtom fanns det en kulturell mångfald som lämnade mig och min äldre syster nyfikna på världen.
Vi pratar svenska med varandra, jag och min syster, för att det har blivit naturligt. Det är språket vi uttrycker oss bäst på. Hon har en dotter på fem år och en son som just fyllt sitt första. När sonen ligger i hennes famn talar hon med en rak och tydlig ton, artikulerar finskan så att det blir rätt och kompakt formulerat.
Sedan vänder hon sig till mig och vår diskussion tar vid där den slutade, på mjukare och försiktigare svenska.
Att pendla mellan personligheter är vardag för första generationens finska svenskar, som lärt sig kronans språk genom skolgång och att stifta nya bekantskaper. Våra föräldrar tillhör generationen som lärde sig att svara, men framförallt, att följa korta kommandon i arbetslivet.
Många vänner och släktingar flyttade över gränsen, vilket gjorde att finskan följde med. På tv kunde vi ratta in YLE till vår lägenhet i en förort längst ut på en av tunnelbanelinjerna. Fråga någon från samma plats och med en annan bakgrund, så kan du förvänta dig ett liknande hsitoria. Men en annan kanal förstås.
En människa formas efter vad ens föräldrar lär ut. Men jag är övertygad om att barn formas minst lika mycket av att observera hur föräldrarna interagerar med varandra och andra människor, till skillnad från mot barnen.
Hur för man vidare en kunskap, som på grund av tillfällig självcensur eller samhällets utformning reduceras? Dottern på fem år tycker att finska är konstigt. Men nu är det hockey snart, Leijonat till kvartsfinal. Tsemppiä!
Joel Levonen
